Aftonbladet – 20 september 1856, sida 2

— Di man söker försvara det behand ingz sätt ansvarige utgifvaren af tidningen Fäder neslandet, styrman Lindström, ä Långholmen varit underkastad, det vill säga det bes handlingssätt, som påstås höra till ordnin.gen inom fängelset, så glömmer man upper. barligen, att hela den civiliserade verlden anser såsom barbari att behandla politiska fångar på samma sätt som gemena brottslingar. Om derföre ordningen inom fängelset verkligen skulle vara sådan, så bevisade detta blott, att der råder icke ordning utan en oordning, som strider emot våra lagars anda och ofördröjligen bör afhjelpas, om vi icke i fortsättningen af ett sådant system skola komma att inför utländningen stå i samma dager som Neapel och andra länder, der det politiska förtrycket anser ett sjelfständigt ord, en egen mening värre än stöld och bedrägeri. Om en sådan b-rbarisk ordning är gällande, är det likväl icke befälet på stället som derför egentligen bär skulden; det blir fångstyrelsen och vårt justitiedepartement, som det ligger till last att ha utfärdat sådana instruktioner, som måste ogillas af både humaniteten och det allmänna rättsmedvetandet. Här är likväl icke visadt, att reglementet innehåller så beskaffade föreskrifter, hvilka berättiga till en slik behandling, som öfvergått den ifrågavar nde fången. Vi äro således tills vidare skyldiga betvifla att de verkligen finnas. Men icke nog med att ett sidant strafisystem skall ådraga oss beskyllningen för ryoshet i sådana fall, der den bildade verlden sträfvar att vara mild; det leder äfven till de orimligaste inkonseqvenser i vår rätt. skipning, hvarpå just Lindströms sak är ett slående bevis. Dömd att böta 66 rdr 32 sk. bko i tveböter för det en tidningsartikel, hvars hela syftning vi äro de första att ogilla, såsom uppenbarligen innebållande Jögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar till allmänhetens förvillande och förledande, skulle han i brist på tillgång ill dessa böter med 4 månaders fängelse ä fästning afsitta desamma. Skulle nu den v:d fästningen Långholmen införda mordning att beröfva äfven tryckfrihetsfångar deras egna kläder och instänga dem bland de bofvar, som der hållas till fästningsarbete för nesliga. brott, vara den rätta och lagliga, så skulle en person, som blifvit dömd för tryckfrihetsförseelse, som kan försonas med böter, i händelse af böternas förvandling, blifva underkastad ett mångdubbelt strängare straff, än den som för tryckfrihetsbrott efter missgerningsbalken dömes till viss tids urbota fängelsestraff, och hvilket senare numera af i Stocknolm dömda personer undergås å det så kalade kronohäktet å Långholmen, der egra släder få begagnas och der hvarje fånge har in enskilta, snygga, eburu tysta cell. Den nindre förbrytelsen, begången af den fattige, om ej förmår böta, blifver i sådant fall härlare bestraffad, än det gröfre brottet, för hvilet böter icke ens få erläggas. En tjenstenan i fångstyrelsen borde icke kunna ange ådant öfverensstämma med grundsatsen af emlikhet inför lagen. Denna grundsats mäte väl framför allt fordra, att, liksom den attige och den rise underkastas lika straff ör urbota förbrytelse, så skall äfven den minre och icke-urbota förseelsen, som af den YORKS NT SS REA Be ne SATTE a