Aftonbladet – 13 september 1856, sida 3

Nä ra mitt hjerta, — som har förmått mig att... att... uppoffra... allt hvad jag tänkt mig af lyckals — Ånna gret. Marie svarade icke, eller rättare, hon förmådde icke tala; dessutom kom fru Tollin in, sägande: Kära flickor, sluten då att tvista en klockan är 5, och vi hafva strax Fellg Carling här. Putsa upp er litet för all de ) och hjelpen mig att få ljusen tända., Strax, mamma, sade Marie och skyndade ut med brefvet, med hvilket hon bad deras uppasserska gå öfver till herr Andre. Fru Tollin hade nätt och jemt hunnit tända ljusen och ordna det lilla tebordet framför soffan, då Elon Carling trädde in. Hans ansigte var strålande gladt. Han gick fram till Anna, som befann sig ensam i rummet. Marie hade vid hans inträdande skyndat ut till modren i köket: Carling fattade Annas händer, sägande: Fack, tack, du älskade, för det stumma svaret, som tillförsäkrade mig om ditt hjerta och en framtid full af sällhet., Anna fästade sina stora ögon på honom med ett mer än undrande uttryck, men hon hann icke söga ett ord; ty genom ena dörren inträdde Felig, genom den ardra fru Tollin. Marie hade qvarstannat i köket. Med en känsla af gränslös smärta sammanknäpte hon händerna, hviskande: Gud der: ofvan, gif mig mod och styrka blott några timmar till, och tag sedan mitt lifi ; Hon saknade krafter att gå in, ända till dess modren öppnade dörren och ropad. : — Marie, vi vänta på dig! Dy blir kall här ute i köket, hvarföre kommer du icke in?s Marie följde modren. Felix kom emot den unga flickan och fattade med obeskriflig glädje