Aftonbladet – 13 september 1856, sida 3

framtiden, hade han på ett afgörande sätt utmärkt första steget vå sin bana. Händelserna 1830 satte honom i tillfälle att komma till makten. . Man vet, att. Europa 1830, liksom 1848, genomgick en kris. Redan länge hafva Englands och Frankrikes revolutioner i EuTopa utsått fröet till konstitutionel och parlamentarisk. styrelse. . Intet tankens utsäde faller: på. hälleberget. Förr, eller senare skjuter detta utsäde upp. Hela Europa skall, efter Frankrikes exempel, göra sitt försök. med .den konstitutionella monarkien eller den parlamentariska republiken. Skola de andra staterna lyckas bättre än vi atttillegna sig en styrelseform, som tyckes uteslutande skapad för nordens protestanter? Skola de bättre än vi förstå att välja, hvad som passar deras skaplynne och politiska anda? Det veta vi ej; men visst är, att de alla skola göra försöket. Man bör bemärka, att konstitutionssjukan i synnerhet angriper svårt förtryckta folk. Österrikiska folket hyser en stum beundran för konstitutionalismen. , Neapolitanarne älska den till öfverdrift. Ar 1830 herrskade en verklig jäsning i konungariket Båda Sicilierna. Frans I, med en melankolisk och marterad själ i en ovig kropp, dog inför konstitutionens spöke, liksom Karl IX inför Bartholomeinattens. En novemberdag, vid återkomsten från en revy i Caserta, fann Ferdinand II tronen ledig. Han tycktes bestiga den som konstitutionel konung. De, som vid de nya förvecklingarne år 1848 studerat konung Ferdinands taktik i afseende på revolutionen, kunna göra sig en föreställning om den han följde år 1830. I början syntes han vika för folkets önskningar och vilja rätta sig efter -den allmänna sinnesstämningen i Europa. Den aflidne konungens mest komprometterade tjenare förvistes, och man talade om reformer i finanserna och: administrationen. -Ferdinand sysselsatte sig först och främst med armån. Ferdinand I och Frans I hade försummat och föraktat den. Hvarje föraktad artme förfaller. De två föregående konungarne hade föredragit schweizare och österrikare framför de neapolitanska soldaterna; och dessa hade fallit i ett slags förnedringstillstånd. Redan som riksföreståndare ville Ferdinand börja den neaolitanska armåns reorganisation. Han började med uniformen. pVestili come vuoi, fuggiranno sempren, kläd dem huru du vill, de skola alltid fly, sade Frans till honom. Hen tillade; att det var på ryggen, som de ne4politanska soldaternas uniform borde förses med stoppning: Ferdinand II:s anordningar väckte stora förhoppningar i Båda Sicilierna: Neapolitanarne trodde sig nära verkliggörandet af deras drömmar om en konstitution. Men, säker om Österrikes bistånd och Ludvig Filips neutralitet, föresatte sig Ferdinand att icke blifva en konstitutionel konung. De chisto legno nu se fanno sirummolin 4), hade könung Ferdinand, på det för hans familj så kära lazzaronspråket, yttrat till dem, som talade med honom om en utaf hans bröder, såsom kandidat till belgiska tronen, hvilken blifvit Iedig genom september-revolutionen 1830. Intonti var då Ferdinands polisminister. Denne spelade en alldeles oförklarlig rol vid hofvet i Neapel; Då han såg revolutionen, som redan hunnit Romagna, nalkas, fattade han, i tanka att den var oundviklig och skulle krossa honom, den djerfva planen att betjena sig af densamma för att på en gång beherrska bå!e folket och konungen: Hans plan var således att i hemlighet gynna det konstitutionela partiet och nödga konungen att nnderskrifva en konstitution, förr än revolutionens storm tvang honom dertill. Han tänkte derigenom förvärfva en popularitet, som i dessa oroliga tider skulle gifvit honom stort välde öfver konungen. I denna afsigt väntade icke Intonti, till dess .de konstitutionela konspiration tna alstrades af sig sjelfve; han skapade dem sjelf. Han gjorde sig till adelns och medelklassens medbrottsling och bildade ett parti. Men vid neapolitanska hofvet be-l drogo de -höga embetsmännen hvarandra, och konungen bedrog dem alla. Intontis förnämste agent, general Filangieri, ville af sammansvärjningen draga den möjligast snara och säkra fördel, och sålde den till konungen. — I: tonti arresterades samma natt och skickades under eskort till Wien. Då man undersöker det ondas afgrund, kommer man till: sådana djup, att själen nästan ryggar tillbaka. På detta förräderiets område är allt möjligt. Man trodde att Intonti möjligen var i hemligt förstånd med k nungen och att dessa stämplingar blott hade till ändamål att tillkalla österrikiska trupper. Ingenting är likväl mindre troligt för den zom vet, huru afundsjuk Ferdinand är om sin myndighet. Uti så svåra omständigheter behöfde konungen en man med hufvud och kraft, Ge-) neral Filargieri var, oaktadt sitt förräderi, alltför liberal och oberoende, Han skulle utöf-Å vat ett inflytande på sin herre, hvilket måste tillintetgöras. I detta dubbla ändamål tänkte konungen på markis Delcaretto; han utnämde honom till polisminister.. Denna utwämning upplyste de konstitutionella: -om Ferdinands sfsigter, Verkliga s mmansvärjningar efter. trädde Intontis lätsade. Hvarje år, hvarje provins såg en sådan utbryta. Ar 1828 var det fexkonstitutionella i Cilento; 1831 bröderna Angelo Peluso i Ariano, Carbonari i Palermo: 1833 Rosaroll och Romano i Neapel; 1836 Delle Piane i Calabrieny och Badolisani i Neapel; 1837 Sicilien; 1839 Civita de Penne; 1841 Aquila; 1844 Cosenza; 1845 banditen Talarico, som tvang polisen att kapitulera; 1846 bröderna Bandiera; 1847-Romeo och kalabrorna; 1848 hela konungariket! År Ranrhkanarna Ärn Saka Ao oJ248 mm Ir 2: