Aftonbladet – 11 september 1856, sida 2

a att afvakta hans svar skyndade hon in åt gården för att tala vid Lisette. Under det. ofvanbeskrifna scen egde rum, tilldrog sig en annan i snusboden. Sedan Marie aflägsnat sig med det nödtorftigaste för att slippa frysa och gå hungrig till hvila på julaftonen, inträdde en herre till mamsell Rundqvist, som ännu stod och betraktade den lilla byrån. Mamsellen satte genast ifrån sig den och säg på den inträdande med en frågande min. Det var en lång mörklagd herre, insvept i en stor kappa med krage, sådan som brukades den tiden. Han begärde att få köpa en kardus tobak; men sedan handeln var uppgjord, tog han den på disken qvarstående byrån och frågade: År denna till salu ? Nej, min herre, den tillhör egentligen icke mig och är ej till salu. : Hvem tillhör den då? En enkas dotter, som lemnat den åt mig att förvara., Det var skada; jag hade velat köpa den. Hvar bor denna enka? . Här midt öfver; men jag försäkrar, att hon icke vill sälja den, för se, det är på så vis, att jag visserligen köpt byrån, men lofvat att hon skulle få återköpa den. Men om jag ger mamsell tio riksdaler, så får ju den der fattiga flickan långt mera för densamma än hvad den är värd, och det blir ju en ren vinst, yttrade mannen 1 kappan, och framtog en tioriksdalerssedel. Mamsell Rundqvist såsom köpman tyckte, att detta var en alltför stor och reel vinst att man borde afslå den, och kunde aldrig föreställa sig, att ett dödt ting egde ett så stort värde för en menniskas hjerta, att icke vinsten af att få det betaldt öfver dubbelt hvad