Aftonbladet – 6 september 1856, sida 3

enda grimas, ett enda puts på ena sidan af bordet kan vara nog att bringa hela den motsatta sidan i j uppror; och läraren kan icke på en gång öfverse båda sidorna. Äro sittplatserna deremot isolerade från ! hvarandra, så kan icke allenast sörjas för en sådan i inrättning af bord och stolar, som är tjenlig för lärijungarnes fysik och som är fullt ändamålsenlig för skolarbetet, utan hela di:ciplinen gör sig, så att säga, sjelf. Läraren blir derigenom befriad från den obehagliga och tröttande nödvändigheten att oupphörligt vidtaga disciplinära åtgärder, och kan sålunda i med mera odelad uppmärksamhet egna sig åt undervisningen. Derigenom att hvarje lärjunge har sin särskilta pulpet och stol att ansvara för, och ett särskilt förvaringsrum för sina skolsaker, vänjes han ock till att vara ordentlig och uppmärksam på sig sjelf och sina tillhörigheter; hvilket icke är den minsta lärdom, man kan erhålla i skolan. Vi anföra såsom ett annat prof en del af hvad förf. yttrar om det i våra skolor allmännast förekommande undervisningsmedlet, — den svarta taflan. Efter att hafva erinrat, hurusom svarta taflan är bland alla undervisningsmedel både det allmännaste och i en skicklig lärares hand kanhända det vigtigaste, skiljer förf. emellan den mindre tafia, som bör vara afsedd för läraren och hvars bruk äfven hos ots är allmänt bekant, och den större, för lärjungarne, som hos oss i följd af bristfälliga anordningar i skolsalarne är föga bekant eller åtminstone föga bruklig. Vi vilja anföra, hvad förf. säger om denna. Bruket sf denna senare är icke så allmänt kändt som det förtjenade vara. Det består deruti att låta samtlige lärjurgarne i ett och samma lexlag, vare sig vid förhöring eller undervisning, stå vid hvar sin tafla och, såvidt sig göra låter och sjelfva ämnets natur medgifver, gifva skriftliga svar på taflan och skriftligen uppfatta det vid undervisningen meddelade. Till den ändan bör i skolrummet en så stor del af väggens omkrets som möjligt vara försedd med en svart tafla, på tjenlig höjd öfver golfvet och på lämpligt sätt (t. ex. genom hvitmålade vertikala streck) indelad i afdelningar för de särskilta lärjungarne. Det är äfven för denna orsak som man stundom placerar fönstren så högt på väggen, att taflan utan afbrott kan löpa rundtomkring hela rummet eller åtminstone längs efter hela ena väggen. I de särskilta lexförhöringsrummen, der sådana finnas, är det i synnerhet en hufvudsak att hafva en lång vägg, för att kunna hafra en så lång tafla som möjligt, vid hvilken lärjungarne kunna stå under förhörandet. Det här antydda förfaringssättet kan med fördel användas för alla läroämnen. I matematik, såväl geometri som aritmetik och algebra, är det förträffligt; i språk likaledes, för att skrifva enklare satser, exempel af reglors tillämpning m. m.; i geografi och historia, för att upprita kartor, uppställa kronologiska tabeller o. s. v.; i naturlära, naturalhistoria m. m. för afbildningar af hvarjehanda föremål, upptecknande af indelningar, naturlagar m. m. Fördelarne af detta undervisningssätt äro flere: 1) Lära-. ren kan på en gång förhöra ett större antal än eljest, då han, strängt att tala, aldrig kan förhöra mer än en i sender. Man kan på en gång öfverse flere, men man kan icke höra mer än en. 2) Lärjungarne tvingas till en större noggranhet i detaljerna genom nödvändigheten att skrifva svaren, då de deremot vid blott muntliga förhör lätt nog halka undan med blott halfva svar. (Hvar och en vet t. ex. hvilken skilnad det är mellan attvid en mstematisk lektion blifva framkallad till taflan och att blott sitta på bänken; äfvensom hvilketdera är lärorikast.) 3) Allt fusk och plöjande med andras kalfvar kan derigenom oändligen lätt undvikas. 4) Lärjungarne äro, stående vid sina taflor, oändligen mycket mer uppmärksamma och vakna, än när de sitta på sin bänk och blott uppstiga för att besvara frågor. Intet undervisningssätt är mera egnadt än detta att, så vidt möjligt är, allmänt hos lärjungarne -befordra säkerhet i studier. En något van lärare kan utan svårighet, dock ej utan en oaflåtlig uppmärksamhet, hafva ända till 10 å 12 lärjungar samtidigt vid taflan; och under denna samfälta öfning får han i hvarje ögonblick genom jemförelse anledning att göra upplysande frågor och anmärkningar. Derefter följa föreskrifter eller anvisningar, huru en sådan tafla lämpligast bör inrättas, hvilka tillbehör dertill äro företrädesvis tjenliga o. 5. v. De i sammanhang med hr Siljeströms inledning till skolarkitekturen men såsom ett särskilt arbete äfvenledes af honom utgifna Bidrag till skolarkitekturen innebålla ett urval af upplysande ritningar, åtföljda af korta beskrifningar öfver de skolföremål, rörande hvilka uti den förra endast de allmänna och vigtigaste grundsatserna kunnat uttalas. Detta arbete är ämnadt att utgifvas i häften om 6 till 8 taflor, och häftena, hvilkas antal icke kunnat på förhand bestämdt uppgifvas, säljas lösa och oberoende af hvarandra. Det nu föreliggande första häftet innehåller åtta taflor, åtföljda af beskrifning, och framställande på särskilta blad: skolmöbler, nemligen skolbänkar, stolar och bord, de flesta efter amerikanska modeller, äfvensom dem; hvilka sedan några år tillbaka härstädes begagnas i slöjdföreningens skola; skolhus, dels ifrån England, dels ifrån Amerika, framstälda dels till sitt yttre, dels till sin inredning jemte anordningen af bord och sittplatser m. m.; gymnastikmateriel, afbildning af den vid gymnastiska centralinstitutet i Stockholm befintliga; aritmetisk undervisningsmateriel, föreställande en kultafla eller den s. k. ryska. räknemaskinen, jemte åtskilliga framställningar af talförhållandena; samt kemisk undervisningsmateriel, såsom glasblåsarbord, blåsrör, spritlan por, sandkapell och ugnar efter olika mönster. Hvarje blad upptages uteelutande af likartade föremål, hvarigenom köpare blifva i tillfälle att, om de så önska, framdeles kunna ordna plancherna efter de olika ämnena. Hr Siljeström har genom dessa båda arbeten inlagt nya förtjenster af vårt skolväsende, på samma gång som han riktat vår litteratur med ett verk, hvarmed hela det öfriga Europa icke har något i detta slag jemförligt. Äfven framför det amerikanska arbete af Barnard, som i några afseenden tjenat hr Siljeström till ledning, har hans arbete ett stort företräde genom den ordnade och redigare framställningen af ämnet, då deremot Barnards Schoolarchitecture i jemförelse härmed