Aftonbladet – 6 september 1856, sida 3

och utan skryt, och då Benford, utan att utbasunera gifvarens förtjenster, lät det blifva kändt ur hvilken källa denna dyrbara hjelp härflöt, så hade knappast en månad förflutit förr än en vänligare sinnesstämning uppstod emellan staden och slottet; folket smålog och aftog sina hattar vänligare än tillförne, då det mötte hans lordskap på hans färd genom gatorna; små flickor nego för honom på vägkanterna, i stället att springa bort då de sågo honom nalkas, och en ung flicka påstods till och med hafva lemnat hans lordskap en bukett, ej särdeles dyrbar, ty den bestod endast af en törnros, sex tusenskönor och en smörblomma, och att 1 stället hafva blifvit klapad på hufvudet och erhållit en half krona. ord Warleigh hade haft en liten förkylning hvarje söndag under sistförflutne ett och ett halft år at doktor Drowes tjenstetid, men då mr Benford hade tjenstgjort en månad eller sex veckor, blef han hastigt återstäld och syntes en söndag i kyrkan. Hans lordskap satt vanligen i en fördjupning midt emot predikstolen, utgörande en sorts familjebänk, hvilken nästan kunde anses som ett kabinett. Det var mycket väl tapetseradt samt försedt med en kakelugn, stolar och bord. I denna enslighet förrättade hans lordskap sin andakt, på det sätt mrs Drowes beskrifvit; och då den vältalige doktor Drowes var ändå vältaligare än vanligt, drog han en tung sammetsgardin för framsidan af sitt rum och måste ha blifvit vaggad i en behaglig. slummer genom det qväfda ljudet af oratorns tal. Vid detta tillfälle sågs han nyfiket betrakta den nye prestmannen. Under alla bönerna fästade han sina ögon på Benfords ansigte, ej lyftande dem ens ett ögonblick, aldrig rörande en muskel, icke ändrande ställning. Hans hår, nu silfverhvitt, nedföll nästan öfver hans skuldror, hans ädla anletsdrag voro bleka