Aftonbladet – 3 september 1856, sida 3

ordentlig. . Han gjorde täta och långa besök till åtskilliga gamla gummor i byn. Hvad han var för en god ung man! Så omsofgsfull om de sjuka! och likväl var han endast 21 år! — Den första söndagen i: månaden var han på vakt vid porten för att emottaga kyrkoherden. Han tog emot hans häst doch ledde den med egen hand in i det gamla ruckel, som kallades stall. Han följde honom till kyrkan. Han stirrade hela tiden på squirens bänk, men den förblef tom. Han återvände vid pastorns sida, han följde honom ända till byn och. berättade honom i en likgiltig ton om squirens hemkomst. Jag har lyckats, sade han, då han sent om natten återvände hem. Jag känner dem nu båda. Fadern är en älsklig gammal man. Han bjöd mig och prosten till middag. Och Ellen! aldrig har det funnits en så förtrollande varelse som hon, — och; Arthur, hon är kär i fjärilar och fångar dem uti ett grönt gasnät, och hon har en ganska god samling, synnerligast äf nattfjärilar. Det var af denna anledning hon varit ute så sent den afton vi sågo henne genom fönstret. De voro mycket vänliga. De hade reda på allt, rörande vårt vistande-här; och Ellen tackade: mig så mycket för det jag: var: god mot hennes fättiga. Jag riktigt blygdes. Den unge mannens ögon strålade af häntryckning, och hans röst darrade. Han värsnade då sin väns kalla blick fästad på sig, och han rodnade. Du ser ut som om du skämdes för dig sjelf, sade Arthur, ochjag är ledsen att du gjort deras bekantskap; detta skall afbryta Planerna för vår Hitkornst. SAck! Jag berättade henne att du var en riktig tysk, — och hon förstår detta språk, och jag lefvade att du skulle låna kenne nå