Aftonbladet – 3 september 1856, sida 3

uppsökte björnen, som vi sett falla; den för-. såldes just: nu af en skallfogde till en af de kringstående för 5 rdr bko svenskt mynt. Nära derintill. låg en ohyggligt grinande varg, som med sin blodtörstiga fysionomi tycktes väcka en allmän häpnad, ja, man kunde :nästan säga förbittring, hos dalkarlarne. En skjuten elg låg med hbalfva kroppen i vattnet och gurgades upp och ned af vågorna. Vi sökte. kämpa oss fram genom den täta menniskomassan och det djupa .morsset, der man sjönk ned ända till knäet; men det var omöjligt att blott med egna ögon erhålla någon visshet om antalet af de fällda djuren. Björnarnes antal uppgafs i början till tolf, men steg snart, efter inhämtande af närmare underrättelser, till. aderton... En vacker lo såldes för I rdr bko. Vi kände os mycket frestade att göra något inköp, men till och med mot hög betalning kunde jag icke förmå någon att taga huden af ett djur, och vi hade besvär nog af våra koffertar för att ytterligare vilja öka vårt bagage med. en hel björn, Bönderna gingo omkring med harar och fogel och sålde dem för några skillingar. — Här var så mycket att se öch göra öfverallt, att midnatten längesedan var förbi då folket började gå hvar till sitt. Innan vi seglade tillbaka till glasbruket,; sammanträffade vi ännu eri gång med damerna från Sandön och en del af det ötriga. sällskapet, som i förening med flere jägars voro samlade till en aftonmåltid. Jagthistorier vexlades, coh då. vi hvilat ut, uppstämdes en fyrstämmig sång innan vi skildes, Vi hade ännu en Sång väg framför oss, öfver halfva sjön och nedåt elfven, och det började redan att dagas... Skallplatsen var tom, men vid .skogsbrynet. flammade ett mäktigt bål upp mot himlen, och det brakade i de torrå stammarne. Detblir nog en skogseld sf, sade folket helt likgiltigt. På den lilla holme, hvarifrån vi äsett slutet på skallgången, rådde ännu lif och verksamhet. Den stackar. .elgen stod ännu matt och medtagen ute i vattnet, och folk på holmen tycktes rådslå, huruvida det icke vore en plikt att döda honom; Efter en kort öfverläggning blef döttä beslutadt; Ett skott sårade elgen i nacken; han skakade på hufs vudet, tög ett steg framåt och stod åter stilla, Äfven nästa skott snuddade blott. Då rodde tvenne karlar: ut i en båt och slogo djuret för pannan med en yxa.4 Detta efterspel af jagten var litet ruskigt. Det var ljusan dåg då vi anlände till glasbruket. Ett par timmars hvils, ock Vi togo afsked af vär gästfrie värd och hans familj, som visat (öM kå mycken välvilja och haft så mycket besvär med oss. Våra upsalävänner hade lemnat oss omedelbart efter jagtens slut; och vi fortsatte nu eftamme vår väg geloiti de stora skogarne till Vermland: Ett par mil bortom Venjan hade ingen hört talas om skallet, och det var få som ville sätta riktigtro till våra berättelser; så litet buller gör man i dessa trakter af ett företag, som, i fall det i rättan tid blifvit kungjordt i Europa, skulle samlat åskådare från när och fjerrans Idom kort blir jernvägen mellan Gefle och Falun färdig, och Dalarne sättas då i omedelbar förbindelse med hafvet. Då skola också skogarne i det inre af landet börja få något värde; skogarne skola behandlas forstmessigt, och kanske med tiden, jemte sina vilda invånare, gifva vika för en stigande kultur: Femtio år bärefter är en skallgång i dessa trakter kanske redan en omöjlighet, och blott sägner torde då hafva att omtala, hurusom man i fordna dagar företog dylika fälttåg mot skogens vilda djur. Men de, hvilka som deltagare eller till ock med blott som åskådare öfvervarit en sådan skallgång,. skola bevara minnet deraf under hela sitt lif. (Fedrelandet.) RNE SEE