Aftonbladet – 30 augusti 1856, sida 3

Rn Nej, fru hertiginna.. Gå och se efter omr icke kuriren syns till.. Strax, madame., Hvad han låter mig vänta!... Hvad han låter mig lida mumlade hertiginnan doft. Åh, broder Robert, jag trodde er mera tillgifven änså!..: haf medlidande med en stackars qvinna!... Och du; min Jljufve Espårance, tillade hon dystert, betraktande det närliggande huset, förlåt mig, som så länge lemnar dig allena... Tro ej att det är räddslan som afhåller mig från att ila efter dig... h nej, du ser nogi den blåa himlen huru outsägligt min själ längtar att få förena sig med din... du ser nog huru din Gåbriella räknar minuterna tills hon får hvila vid ditt bjerta.... Men .om jag hade antagit Zamets! middagsbjudning, skulle jag kanske redan vara död och det vore för bittida... Innan jag öfvergifver denna jord har jag en bön till brodern Robert, till.denne ädle vän, som först gissade vår kärlek... en kön, som han måste lofva mig att. uppfylla... Du vet ju hvad jag vill honom, icke sant Esperance?... Åhjo, deruppe vet man allt!... Haf tålamod! Så snart jag erhållit den gode broderns svar skall jag icke dröja längre... Var lugn ! I detta ögonblick närmade sig Gratienne. Gabriella hörde henne ej, och hon fortfor i ett utbrott af vild förtviflan, Åh, -bror Robert! bror Robert, förkorta min dödskamp! E Huru ? utbrast Gratienne, förskräckt öfver sin herrskarinnas likbleka ansigte, hvad menär ni med dödskamp? Har jag uttalat detta ord, Gratienne?, I himlens namn, älskade matmor, gråt, gråt edra torra ögon isa mig af fasa 1 Tyat... någon kommer. Det var Zamet, hvilken, sedan han noga öfvertygat sig om att ingenting fattades hans