Aftonbladet – 30 augusti 1856, sida 3

stöd. Edert öberoende skall blifva aktadt. Förenen eder på ett säkert ställe, i skydd för Napoleons tyranni. De förbundna makterna skola akta eder fristad. Jag vill icke öfva något inflytande på eder röst. Min ära är att återuppväcka den franska nationen, hvilken en korsikanare synes hafva förintat. Väljen fritt emellan de särskilta regeringsformerna, emellan en klokt organiserad republik under behörigt afvägda makter, en konstitutiwonel monarki med förnuftiga gränsor, en federativ organisation som tryggar lugnet och som skulle återgifva nytt lif åt de särskilta partierna i Frankrike, i det den förenade dem genom en stark och respekterad centralmyndighet. Flera provinser äro redan befriade från Napoleons ok; skynden att förena eder med dem. Vi skola fullfölja kriget emot denne man, som är eder och vår. fiende. Men så snart vi blifvit återgifne vill oss sjelfva, så snart vi skola-bafva återfunnit detta franska folk, hvilket en korsikanare har utplåaat, skola vi underhandla med honom såsom en nation hvilken, änskönt den varit olycklig, icke destomindre är lysande. Fransmän, hören med förtroende på den, hvilken lika ståndaktig uti sina gamla känslor som han är illgifven sina nya plikter, har troget tjenat Sverge, bidragit till Europas befrielse och nu vill återställa Frankrike åt fransmännen. En församling af landets representanter skulle sammankallas med uppdrag att utnämna antingen till kronan eller till den högsta reyublikanska värdigheten; och denna utnämninog — tillägger betänkandets författare — skall falla antingen på den höge medlaren, hvilken fransmännen hafva att tacka för sin pånyttfödelse, eller i värsta fall (om han vägrar och bourbonerna återkallas) skall han blifva inför Europa en löftesman för den fribet, han beredt detta land. Det är bekant, huru alla dessa planer uppgingo i rök, och man torde kunna med skäl betvifla, att Karl Johans och hans ätts lycka blifvit säkrare befästad; om försök på allvar blifvit gjordt till deras genomförande, än den blef genom deras öfvergifvande. Författnings-Sammandrag eller Handbok för socknenämderne och öfrige socknemenighetsstyrelserna å landet. Utgifven af G. Pr. af Sillen, landssekreterare. Sthm 1856. Vid den sistförflutna riksdagen väcktes -på riddarhuset en motion af hr af Silln, att Rikets Ständer måtte anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta genom sundbetskollegium eller ock särskilt utarbeta och utgifva ett sammanlrag af de om sundhetsvården på landet ;illande stadganden. Såsom stöd för moionen erinrades, att en vigtig del af soccennämdernas på landet bestyr utgöres af leras befattning med sundhetsvården,; och tt för händhafvandet af deras åliggande detta afseende svårighet ofta inträffade dergenom, att stadgandena rörande helsovården måste sökas i en mängd särskilta äldre och iyare författningar. Motionen tillstyrktes af ;konomiutskottet, och förslaget bifölls af amtliga stånden, hvadan äfven en underdålig skrifvelse afgick, hvarigenom ständerna egärde, att K. M:t måtte låta till allmän sännedom utarbeta ett sammandrag af de undhetsvården rörande författningar, som öra af sockennämd på landet tillämpas. Jenna skrifvelse remitterades den 21 Juli 854 till sundhetskollegium för afgifvande af itlåtande, men enligt den upplysning, som vi dag vid skedd efterfrågan uti ecklesiastiklepartementet erhållit, har det infordrade utåtandet ännu i denna stund icke blifvit af emälde kollegium afgifvet. Under väntingstiden har motionären sjelf, hvars embetställning torde hafva satt honom i tillfälle tt oftare erfara olägenheterna af den hos ocknenämderna rådande bristen rå kännedom m de författningar, hvilka de äro kallade att llämpa, företagit sig att sjelf genom utarbeandet af den lilla bok, vi här anmäla, afjelpa det anmärkta behofvet, och gjort detta å ett sätt, som måste göra hans arbete särdees välkommet icke blott för socknenämderas ledamöter, utan äfven för öfriga menigetsstyrelser på landet. Utgifvaren har nemligen icke inskränkt sin tgärd till upptagande blott af de författninar, som angå socknenämd och sundhetsnämd ör kolera, utan derjemte tillika meddelat de igtigaste författningar rörande socknestämma, olkskolestyrelse och kyrkoråd. Af författingarnes innehåll är i hvarje fall icke an-J. ördt mera, än som kan vara beböfligt till fterrättelse och upplysning för ändamålet, varigenom både den onödiga vidlyftighet, om vanligen tillhör det officiella språket; und ikits, och boken, ehuru mnehållsrik, kunnat mnas för ett billigare pris. Vi anföra ur utgifvarens förord följande, : varuti vi helt och hållet instämma: Då bristande kännedom om huru socknenämderne glikmätigt böra verka för sin bestämmelses upplande väl hittills ofta varit ett hinder för att till dförande i socknenämderne utse andra medlemmar församlingarne, än presterskapet, torde den lätttt, som genom denna handbok är beredd för en ar att förskaffa sig berörde kännedom, kunna gifva rhoppning, att sagde hinder härmed är hufvudsaksen undanröjdt och att presterskapet mera allmänt in från nämde befattning, afseende allenast verldsli förvaltningsbestyr, befrias, för att lemnas tillfälle t destomera egna sig åt sitt egentliga kall, själarden och undervisningen. Och: om boken, genom ridande af allmännare insigt om de tillfällen till flytelserik verksamhet, som socknenämderne redan gligen hafva, äfven kunde i någon mån bidraga I att väcka mera intresse, än hittills, för deltagani menighetsbestyren, hvarigenom den medborgersa andan väckes och underhålles, skulle det allänna derigenom skörda en icke obetydlig vinst. Vi kunna icke sluta denna anmälan af en ir menighetsstyrelserna på landet sätdeles yttig bok, utan att uttrycka enfrom önskan, t en dylik handbok äfven måtte kunnä åstadommas för städerna, och enkannerligen för tockholms stad, för hvilken en mängd gär-ilta författningar äro utfärdade. om hvilkas