Aftonbladet – 30 augusti 1856, sida 3

tvärtom, jag skulle blifva djupt bedröfvad em någon ansåge det för sin plikt att handla såsom jag... Se så, Zamet, jag ber er, följ nu. edra gäster till bords, låt dem ej längre vänta på middagen. Ack, madame, hvad blir det väl för fest utan er! stammade florentinaren. Fest!... Ah, i dag är ingen fest möjlig, åtminstone icke för mig... Jag har gjort ett löfte, ser ni, och må det lända mig till ursäkt derför att jag så länge låtit dessa damer hungra... Jag har nemligen lofvat påfven denna lilla tacksamhetsgärd. Såsom utbyte för de goda underrättelser han skickat er från Rom ? utropade Bassomplerre. le. Alldeles!... och derföre ber jag ännu en gång att j, som ej stån i någon slags förbindelse med den helige fadern, genast gån till bords... Åh, jag ber er ej endast derom, jag till och med fordrar det. Och Gabriella beseglade denna befallning med ett hjeltemodigt Ieende. I detta ögonblick kände Zamet en lätt tryckning mot sin armbåge. Det var Leonora, som smugit sig bakom honom. Italienaren förstod hennes mening, och han besvarade den utan att vända sitt hufvud. Gabriella föraktade att se denna manöver ehuru hon gissade till den. Hennes själ sväfvade numera alltför högt för att hon skulle kunna sysselsätta sig med dessa eländiga varelsers usla intriger. g ; Nåväl! sade hon med en drottnings ton; phvarföre dröjen j ännu var här?..: Hvarföre gön j ej till bords?... Kanske att jag skall : sna mig?... Sögen ut om jag Benerara Lamet bugade sig; han var förtviflad. Her tigivnans fattade besiut kullkastade alla hans planer och krossade alla hans beräkningar. Ack, fru bertiginnan, stammade han, värak