Aftonbladet – 30 augusti 1856, sida 3

gäster, artigt skyndade till hertiginnan för att bevisa, det han ej heller emot henne glömde sina plikter såsom värd. Man fastar ej längre än till klockan tolf,. fru hertiginnan, sade han inställsamt, och hon är nu öfver tu... Akta er för att skada er helsa, konungen skulle ganska säkert anklaga mig derför. Tror ni det? Ja visst! utropade Zamet lifligt, förmodande att. hon vacklade i sitt beslut. Värdigas deltaga i vår måltid. .. ;. Nej tack, icke ännu... senare... Åh, var lugn, jag skall nog bedja er om middag... Tro mig, Zamet, de tillredelser ni gjort för mig skola ej gå förlorade ;. . jag lofvar er det. Forentinaren bleknade, en frossa skakade hang lemmar och en kallsvett fuktade hans panna. Vill ni visa mig edra drifbuz? fortfor Gabriella. Det påstås att de skola vara utsökta i år och i synnerhet rika på frukter. Drufvornahafva misslyckats. Har ni mycket persikor ? Zamet blef askfärgad. Det eviga leendet på Gabriellas läppar: förkrossade honom. I Med snabba steg inträdde hon nu jamte! Gratienne i orangeriet, åtföljd af Zamet, hvars ben darrade under honom, och utan några vidare frågor närmade hon sig genast perI sikoträden. i aKors ! utbrast hon glädtigt, ag kan en-! dast upptäcka en enda persika på alla edra träd... har niredan pio de öfriga ta De hafva blot burit fru bertiginana stamma le florentdan P bVerkligen ... nå det var märkvärligte! fortfor Gabrielia; men så är den också så mycket vackrare... jag har i sanning aldrig! sett en skönare persika! Hvilken skada, att!