Aftonbladet – 29 augusti 1856, sida 2

ingalunda ar fallet, att konsiderationerna 1 detta fall både hos embetsverk och kommunala myndigheter sträcka sig till undseende äfven för den mest uppenbara föreumlighet att inställa sig på embetsrummet på de tider, som tjensten fordrar, och att detta undseende i afseende på innebafvare af flera tjenstebefattningar ingalunda är inskränkt till de fall, som insändaren synes benägen att ursäkta för ömmande omständigheters skull. Med denna reservation meddela vi den aktade insändarens artikel i ämnet: En annan fråga, som varit föremål för många anmärkningar, är bruket att i en hand förena flere tjenster. Upphörandet häraf har ofta blifvit påyrkadt, och man har vid omreglerandet af flera bland våra embetsverk sökt att genom lagbestämmelser förebygga de anmärkta olägenheterna; men dessa lagbestämmelser hafva sällan medfört någon annan verkan än den att bringa ofärd och ekonomiskt obestånd öfver åtskilliga underordnade tjenstemän, hvilka nödgats lemna innehafvande befatningar eller afstå från utsigten, att genom erhållandet af ytterligare en inkomst, ernå den bergnaing, under förhoppning hvarpå de gjort sig till familjefäder eller måhända under en lång extraordinarietid underkastat sig skuldsättning. Det öfverklagade onda har ej derigenom upphört. Man har ej funnit att tjenstemännen, beröfvade sina bitjenster eller utsigten att erhålla sådane, derföre med mera nit och intresse egnat sig åt tjenstgöringen i det verk, vid hvilket de blifvit fästade; tvärtom har man i flere sådane verk funnit de med förändringen förknippade olägenheter så stora, : att förmännen dels sökt, så vidt möjligt varit kringgå stadgandet eller utverka undantag och lättnader deri, dels varit betänkte på åtgärder för att få samma stadgande helt och hållet upphäfdt. Innan vi undersöka anledningen, hvarföre dessa föreskrifter ej medfört önskadt ändamål och hvarföre man söker undgå tillämpa desamma, låtom oss tillse när och 1 hvilka fall förändringen verkligen är önsklig, behöflig och nyttig. Bruket att innehafva flere tjenster är ej uteslutande inrotadt inom den civila tjenstemannaklassen; det är äfven ganska allmänt ibland militärerne, fastän desse, omedvetne att de sjelfva dela detta bruk, ofta anmärka derpå hos de civile. Huru många militärer äro ej tillika landtmätare eller förena med sin plats vid regementet den af kompaniofficer vid Carlberg eller lärare derstädes eller vid Marieberg, eller af generalstabsofficer, befälhafvare vid kronoarbetskår m. fl. Man torde invända, att dessa tjenster ej äro på stat utan blott innehafvas på förordnande, att lönen är för otillräcklig för att dessa befattningar eljest skulle kunna fyllas med dugligt folk, samt att deras frånvaro från regementet icke hindrar göromålens gång derstädes. Vi godkänna dessa skäl, med undantag hvad beträffar frånvaron af fullmakt, ty kan jag år ut och år in sköta en tjenst på förordnande, så är jag äfven oförhindrad att sköta densamma efter fullmakt; men det faktum står dock alltid qvar, att ett stort antal militärer jemte sina tjenster vid regementerne, innehafva andra tjenster med lön af staten. Det vore visserligen icke önskligt, att hinder lades för officerare att tiliika vara landtmätare, civilingeniörer, navigationslärare, genom beklädandet af hvilka tjenster de säkeriigeni vida högre grad gagna det allmänna, än om de, på sätt mången obefogadt nitisk chef skulle önska åstadkomma, låge i overksam lättja inom sitt regementes stånd eller i garnison, äfvensom de derigenom vinna ökad duglighet, då deremot dagdrifvarelifvet är förstörande för både själ och kropp. Äfven de andra bibefattningarne, deribland ej heller må förgätas de många bränvinskountrollörsplatser som numera stå hrr officerare till buds, äro dels agnande för deras utbildning, dels nyttiga erigenom att de hålla dem i verksamhet och förskaffa en inkomst; hvartill kommer att, derest ej officerare från de olika kårerne finge tagas till dessa befattningar, skulle det allmänna få svårighet att dertill finna passande personer, och nödgas anslå betydliga löner, stundom för befattningar, hvilka blott ett par månader på året toge sin man i anspråk. Vi klandra således icke detta förhållande och önska icke ändring deruti, utan fästa blott uppmärksamheten på dess tillvaro. Det är emellertid blott emot färenandet af tvenne civila tjenstebefattningar, som klandret brukat riktas. Att ett sådant förenande af tvenne tjenster är skadligt, derest de ej båda kunna af en och samma person oklanderligt skötas, lärer väl ieke falla någon in att bestrida; men hvartill skulle det väl gagna att, när en tjenst lemnar sin innehafvare tid öfrig till andra göromål, då hindra honom att använda denna tid till skötandet af en annan tjenst derjemte? Man säger, att hvarje tjenst bör gifva sin innehafvare full sysselsättning och full utkomst, och att han då hvarken skulle kunna eller behöfva mottaga flere tjenster. Härvid bör dock icke förglömmas, att en del tjenster måste finnas till, fastän de ej gifva sina innehafvare full sysselsättning (och att göra tjensten mödosammare och påhitta göromål endast för att hindra tjenstens innehafvare från att njuta ledighet, vore väl icke heHer riktigt). Att till dessa tjenster anslå betydligare löner blott för att kunna såsom vilkor föreskrifva, att tjenstemannen ej finge på annat håll tillgodogöra sin öfverblefna tid, vore ett groft slöseri. Vidare finnas tjenster af underordnad beskaffenhet, utan tillfälle till avancement till några högre platser inom samma verk. Skulle man förvägra inneha ANS EORNSRB SR ASSA Be RT SÄS TC ae re ed der, och den andre ligger på knä. Bredvid! dem brinna höga vaxljus och emellan dem : skymtar någonting hvitt... Hvad kan det vara ? i Gahrialla rveker hastiot undan förhänoeti