Aftonbladet – 29 augusti 1856, sida 2

star; han hade sjelf bestämt denna ödsliga kaj till mötesplats. Och der går hor nu, denna lysande drottning, ensam och öfvergifven omkring i mörkret, väntande sin döde älskare!... Åb, om Henriette dEntragues i detta ögonbliek kunnat se de gräsliga marter, som åters eglade sig på hernes rivals bleka och förvridna ansigte, då hade hon säkert njutit af fröjd!... Arma Gabriella! Nej nej, hon kan ej längre motstå . .. dessa tvifvel måste skingras ... hon mäste få visshet. Ah, kanske att Esperance har misstagit sig om tiden, kanske att han her fördröjt sigl... Hvilket infall! Fördröja sig när det gäller ett dylikt intresse! Åh, det är omöjligt... Dock, hon vill sjelf taga reda derpå! Gabriella ilar, Hon flyger till Espårances boning; gatan de la Cerisaie ligger endast hunåra steg derifrån. Andtligen är hon der. Portarne stå öppna ... ack, hästarne äro troligtvis redan förepända; de skola nu fara och hemta henne!... Nej, gården är dyster och tom. Intet enda ljus lyser, ingen menmska synes till och intet buller genljudar. En ny oro öfverväldigar Gabriella; blodet nästan stelnar i hennes ådror; bennes hjerta knapast slår. Men hon fortsätter ändå sin vandring: Samma tystnad öfverallt både i gångar och trappor. Öfverallt öppna dörrar... Ahl der tindrar, ett ljus der borta i den långa korridoren. Ändtligen: .., Gabriellas krafter lifvas, hennes steg ökas. Framför henne ligger ett rum med nedfäida förbängen, genom hvilkes öppning en bländande ljusstråle uttränger. Så mycket bättre; hon kan då se, utan att blifva sedd, det. som tilldrager sig der inne. Tvenne män äro der. Hvilka äro de?. .. Den ene sitter medjansigtet gömt ij sinazhän