Aftonbladet – 28 augusti 1856, sida 2

— Svenska Tidningen meddelar sina läsare hvad hennes redaktion säger sig hafva hört, rörande den nya skollagens bestämningar, under reservation för möjliga misstag i afseende på uttrycken. Grundtankarne deri skola enligt nämde tidning, vara följande: Läroverken skulle vara af två slag: högre och lägre. De högre, eller sådana som hitintills från de aya skolåsigternas sida vanligen kallas fullständiga, skolor, skulle bestå af åtta klasser. Alla klasser, såsom regel, egande ett-årig lärotid, men åttonde klassen två-årig. De lägre skolorna skulle hafva minst två och högst fem klasser, motsvarande, i afseende på undervisningsämnenas vidd, de lika benämda klasseraa i den högre skolan. Dessa lägre skolor skulle småningom uttränga lägre apologist-skolor och de så kallade pedagogierna. I de två nedersta klasserna skulle undervisningen vara gemensam. Den lärda och reala undervisvings-linien skulle från tredje klassen öljas åt, jemlöpande i samma skola. De två nedersta klässerna skulle helst hafva klasslärare, en för hvarje, åväl i högre som lägre skolan, dock med frihet att ansaga ämneslärare. Med tredje klassen börjar såsom regel undervisningen af ämneslärare (ambulatoriska läsordningen). Intagningsåldern: nio år. I första klassen begynner svenskan. I andra: fransyskan. I tredje: latin och tyska på den lärda linien, och blott ryska, på den reala. I fjerde: grekiska på den lärda, engelska på den reala. På den lärda linien kan man bestämma sig för det ena af de båda språken, fransyskan eller tyskan, med uteslutande af det andra. Engelskan är frivillig på båda linierna; läses å lärda linien först i de högre klasserna. Då något språk uteslutes, användes den härigenom besparade lärotiden till undervisning i andra Språk eller ämnen: — Någon föreskrift om ett eller flera läroruwm från tredje klassen uppåt finnes icke; får således bero af skolstyrelsernas skön. Samma tillåtelse till begagnande af nya elementarskolans lärosätt, som medgafsi 1849 års förordning, fortfar. i Ingen får afgå till universitetet utan afgångsemwamen från läroverket. De, som erhållit enskilt undervisnihg, skola undergå afgångsexamen vid hvilket offentligt läroverk som helst; dock känna äfven enskilta läroanstalter af Kongl. Maj:t erhålla afgångsexamensrätt. Så långt Svenska Tidningen, som tillägzer, att frågan om studentexamen vid universitefet, såsom icke tillhörande skollagen, icke innu lärer vara afyjord, utan bero på särskilt bes!uts Svenska Tidningen tycker sig emeltertid redan uti det anförda finna så mycket och väsentligt entaget af de nya skolåsigterna att det fordrar tacksamt erkännande, och särskilt af föredragandens fördomsfrihet. Vi veta i sanhinög icke, hvaruti (anledningarne till tacksamhet här skulle: bestå, om Svenska Tidningens redogörelse är riktig. Men KIESESSENES Te RRD ATA