Aftonbladet – 28 augusti 1856, sida 2

demstolarne ingalunda vara önskvärdt. . Derest nu all lösen skulle utbytas mot stämpladt papper, och expeditionshafvanden således blott tillskyndas icke allenast ett extra besvär, utan äfven kontant utgift för hvarje expedition, som hos honom utbegärdes, med hvilken motvilja skulle han ofta ej då fullgöra reqvisitioner af parterne! Och huru ofta skulle ej då synnerligast. den domare, som förut hade böjelse för söl eller egennytta, änder hvarjehanda förevändningar, lätta att påfinna, förhala tiden och lägga hinder i vägen för parterne, till dess desse slutligen -ledsnade och upphörde påyrka expeditionens utbekommande. . Må man betänka, att i de flesta domsagor har större delen af parterne flere mil till domhafvandens hemvist; och då en domhafvande aldrig saknar vigtiga sysselsättningar, som gång efter annan kunde tagas till ursäkt för ett uppskof med expeditionen och nödga parterne göra fåfänga resor, lärer svårligen någon lag kuona förebygga olägenheterne för allmänheteh, derest domrarne skulle komma att betrakta parterne på samma sätt som skjutsbönderne nu göra med de resande, såsom sina naturliga fiender. Låt sedermera den kontanta penningelönen till domrarne blifva otillräcklig och deras vigtiga platser, såsom en naturlig följd häraf, blifva beklädda med mindre aktningsvärda personer än nu för tiden är fallet; och man skall finna det mest grofva oskick inrota. sig. Bredvid afgiften för det .stämplade papper, hvarmed: expeditionerne beläggas, skulle uppkomma särskilta diskretioner till tjenstemännen för skyndsam expedition och såsom ersättning: för den förlust, hvilken genom expeditionens begärande orsakas tjenstemannen; och sedan denna bana väl är beträdd, är ett fullkomligt mutsystem ej långt borta. Man skall invända, att med redliga och aktningsvärda embetsmän kunna dylika miss: bruk. ej låta tänka sig. Sant; men har då vår iag iallmänhet visat en -sådan fullkomlig obekantskap med menniskonäturen, som skulle erfordras för att hysa den tro, att någon kår kunde bildas sammansatt af idel aktningsvärda : och fläckfria personer? Har ej lagen tvärtom sökt att, med ofta minutiösa före: skrifter. och ansvarsbestämmelser, afhålla tjenstemännen från förbrytelser vida mindre tänkbara än de ifrågavårande? — Vill: man full: ständigt förlita sig på tjenstemännens heder; äfskaffa då alla lagar, som innehålla ansve re bestämmelser för tjenstefel, och ganska säkert skall försöket lyckas med ett betydligt antal bland nuvarande embetsoch tjenstemannakårer. Men vill man ej våga detta försök, må man då-åtminstone icke stifta sådana lagar, som måste bringa till gröda hvarje ogräsfrö, som kan finnas utsådt i menniskohjertat. Och må man betänka, att vi -ej kunna: för framtiden påräkna, hvad som hittills varit för: hållandet, att den mest bildade och aktningsvärda delen -bland befolkningen skall äflas att inträda i statens tjenst, och der, ofta i obemärkta och otacksavama befattningar, använda kunskaper och karaktersegenskaper, som förtjenat mera uppmuntran, utan att hädanefter säkerligen en stor del af denna nationens kärna kommer att inom andra yrken söka en tacksammare och mera tillfredsställande verksamhet, hvarigenom vådan af tjenstemannakårens möjliga förfall blir ändå mera hotande. Tjensteman. ketärsesttedsi nns