Aftonbladet – 27 augusti 1856, sida 2

FT or Jar... kasta min kropp i någon brunn soc begraf mig lefvande .. gör med mig hvad du vill, blott man ej må kunna anklaga Gabriella... Pontisy rädda henne... rädda hennel Min arme, min olycklige vän,, snyftade Pontis och sönderref skinnet på sitt bröst med sina naglar. Ack, Espårance, hvarför skonade du mig nyss i stället för att döda mig som en hund? ; Gråt ej, skrik ej, Pontis,.. kalla ej hit någon genom din onyttiga jemmer; säg mig hellre hvad vi böra göra på det att hertiginnan ej må blifva vanärad... på det att den djefvulska Henriette dEntragues ej må triumferal... Tänk efter, Pontis. Hör du ej, bur hon skrattar i mörkret ... ser du ej; hur hon ler åt mina qval?... Åh, Pontis, hvarföre skulle du aflossa. ditt skott emot mig? Jag var så nära att komma undan . .. allt hade då varit bra!,... Pontis, Pontis, rädda Gabriella, eller Jag förbannar dig . Vansinnig af förtviflan och förtärd af den oerhörda smärtan, sträckte den sårade sina händer bönfallande mot gardisten, som, sjelf ett rof för deux våldsammaste sinnesrörelse, låg på knä vid hans sida, högt anropande Gud om bistånd och bjudande med feberaktig häftighet till att hämma den strida blodström, hvilken oupphörligt forsade ur vännens gapande sår, Plötsligt vidrörde hans darrande fingrar guldmedaljongen, denna den första orsaken till deras gräl, deras skillsmessa och Espårances blessyr, : Ahl utropade han, lifvad af en gudomlig ingifvelse, du bad mig ju om att rädda Gabriellas heder? Ja, Pontis.n AN Och att hämnas på det vilddjuret dEntragues ? S Åh, om du kunde det?