Aftonbladet – 26 augusti 1856, sida 3

het oupphörligt tilltog ech hvars sfbrutna ustningar lifligt påminde om eå efter en ijort jagdhde ände En ny tanke hade emellertid åter be Ag nat i Esperances själ; och med blixtens hastighet vände ban om samma korridor han komI mit, medan spionen, ännu lutad mot gallret, otåligt frågade sig sjelf hvarthän han tagit vägen. Ått rusa: uppför trappan, att-öÖppna dörren till en af, de venstra, gåpgarne var för den unge mannen endast eu ogcnblicks verk, och öfvertygad att hans förföljare nu helt och hållet förlorat hans spår, störtade han in i den passage, som Henrik IV några år setiare förvandlade till det namnkunniga Hjortgalleriet. — Esperance läste skyndsamt igen dörren, och ett Jätt leende krusade hans läppar när han tänkte på spionenö missräkning. Han visste att ban vid slutet af denna gång skulle finna den trappa; sem ledde till-den ovala gården, och han Var lugn — han andades åter. Hostigt famlar en Kand emot väggen, Esperance spritter till, någon skakar på dörren — det fins intet tvifvel mera, spinonen har uppspårat bonom, han vill komma in — ja, men huru kunna eg Låset gnisslar, regeln frånskjutes, dörren öppnas. Esperanoe ryser, spionen har öfven en nyckel. a Gabriella har ju sjelf gagt, att endast konungen och hon ega nycklar, hvilka öppna slottets. alla Jäs. Detvär då konungen eller någon utskickad af bonom, som förföljer Espårance? Henrik har således några misstankar en Gåbriellas hemlighet är i rara! Fort, framåt I motstånd är ej längre möjligt. man måste fly -— fly så bastigt, att fienden sej med den största ansträngningokan följa efter. J Espårance återbörjar sitt snabba I försvinner genom den andra utgånre-. pp: och