Aftonbladet – 26 augusti 1856, sida 3

Marianne. Ur källor, som uppgifvas vara tillförlitliga, meddelar Daily News följande intressanta detaljer rörande ursprunget till och organisationen af La Mariannen, detta mystiska sällskap, hvars tillvaro först nyligen, genom den monstruösa processen i Angers, blifvit bekant och hvars utgreningar skola stricka sig till icke mindre än sextiofem departementer. Vi meddela här nämde Sa PR såsom ett märkvärdigt bidrag till kännedomen om de krafter, som arbeta i djupet af den franska samhällskroppen. r 1848 sökte bergpartiet — som då-ännu icke antagit socialisternas åsigter, och som kände sin vanmakt, å ena sidan mot Cavignmacs anhängare, å den andra mot sociali sterna — att inleda förbindelser med de dåvarande hufvudmännen för socialisternas parti, i det det föreslog upprättandet af en politisk förenihg, som skulle spela ungefär samma rol som den fordna jakobinerklubbens Denna förbindelse kom verkligen till stånd och erhöll namnet Solidarit.. Dess organisation är till räckligt bekant. Ledru-Rollin med sina vänner af bergpartiet och några socialister blefvo medlemmar af generalrådet, som hade sitt säte i Paris. I alla departementer, arrondissementer och kantoner stiftades filialföreningar. Generalrådet bestod ,af fyratio medlemmar, bland hvilka befann sig en väl icke talrik, men ytterst energisk minoritet, hvilken slutit sig till föreningen endast i det hopp att i de vidt utgtenade filialföreningarne af Solidarit6 lyckas Vinna framgång för sina ultra radikala meningar. Denna minoritet representerade Blanquis, Raspail:s med fleres åsigter. Den var kommunistisk och revolutionär och hade, under sken af att verka för Solidarit, redan 1849 börjat att i provinserna, genom sina vänner och agenter, bilda en mängd hemliga sällskap, hvilkas medlemmar rekryterades bländ de ifrigaste anhängarne till den radikalaste socialism. Ehuru alla dessa föreningar öfver hufvud hade ett gemensamt mål, hade de dock olika namn allt efter de lokalförhållanden, under hvilka de uppstått. Men efter hand försvunno så väl föreningarne som deras namn för att gifva rum åt en förening med ett namn, den på senaste tiden så mycket omtalade La Marianhe. g I början var Marianne ingenting annat än ett af de ofvanhämde filialsällskapen och uteslutande inskränkt till södra Frankrike. I dessa på varmt blod: och eldig fantasi rika trakter har namnet La Marianne (eller på Söderns patois La Marianno) tjenat till att i ordning efter hvarandra och till och med samtidigt beteckna revolutionen, republiken, partistriderna och guillotinen. Då de första revolutionära feberskakningarne uppnådde sin kvlminationspunkt under skräckregeringen 1793, och guillotinen börde till ordningen för dagen, talade allmogen i södra Frankrike om denna maskin alltid under benämningen La Mariannoa. Ursprunget till detta ord är följande: Sedan i Frankrike katolska kyrkans religionscerenonier fått vika för förnuftets dyrkan,. syntes vid de offentliga festerna, i spetsen för de då införda allegöriska processtonerna, tvenne utmärkt sköna flickor från landsorten, klädda å Yantigue, eller rättare sagdt oklädda, i drägter af genomskinligt tyg