Aftonbladet – 26 augusti 1856, sida 3

öch med blottad barm. Den ena af dessa unga damer skulle föreställa det personifierade förnuftet, den andra. friheten; men folket, troget de gamla traditionerne, envisades att i dem vilja se de tvenne popureste bland katoligismens helgon, Maria och Anna, Kristi mor och mormör, hvilka fördom figurerade i spetsen för alla katolska processioner, hvarvid e stundom representerades af träeller vaxbilder, stundom af verkliga fränfimmer: Sedan Maria och Anna utbytts mot friheten och förnuftet, plägade allmogen i Södern sjubga en vers, som började med: Aro Y haven la Marianno! d. v. 8.: Ändtligen hafva vi förenat den sanna Maria och den sanna Annax, eller, efter republikanskt tolkningssätt, förnuftet och friheten. Då termidoristerna afskaffade förnuftets dyrkan, hade de båda sålunda förenade namnen redan vunnit betydelsen af en symbol och öfvergingo slutligen till ett binamn för guillotinen. Då stiftarne af de hemliga föreningarne af 1848 och 1849 dem namnet Marianhnex, skedde detta för att smiekra de sydfranska böndernas traditionella ider. Man erinrar sig det energiska oeh beslutsamma motstånd, som i departementerna, särdeles de södra, gjordes mot Louis Napoleons statskupp. Detta motstånd vtgick från Mariannes, mäktiga förbund. Det är svårt att göra sig ett begrepp om antalet af de anhängare, som stiftarne af. Marianne lyckades vinna för sitt förbund, särde!es i de trakter, der pr testantismen och papismen bestå jemte hvarandra, såsom i departementerna Gard, Herault m. fl.; men man kan utan öfverdrift påstå, att vid tiden för statskuppen Mariannes filialföreningar räknade omkring en million medlemmar. Emellertid blefvo ledarne af de mot Napoleon väckta rörelserna antingen skjutna eller deporterade till Cayenne och Lambessa. Endast få lyckades undkomma. I Frankrike qvarstannade en liten kohort, förnämligast i Paris; ty då i hufvudstaden repressionsåtgärder vidtagits redan innan de hemliga sällskaperna i provinserna hunnit organisera sig, så voro klubbarne i Paris mera på sin vakt och lyckades ofta gäecka de napoleonska agenternas vaksamhet. I provinserna hade föreningarnes hufvudmän nästan samt och synnerligen funnit sin undergång, men föreningarne sjelfva existerade ännu. Knapt hade man hunnit hämta sig efter den våldsamma åderlåtningen af December 1851, förr än de revolutionära mullvadarne iter började gräfva. Tagande sin början i Söderfns Ve TE och vid Rhönes mynningar, framskted den propagandistiska rörelsen längs stränderna af nämde stora flod och utbredde sig småniovgom öfver hela Frankrike. I närvarande ögonblick har Marianne betäckt hela landet, från ena ändan till. den andra, med ett för polisens ögon osynligt nät. Enligt åtskilliga uppgifter skola 40 till 50 departementer stå under dess ififlytelse; och antalet af dess medlemmar. uppgå till minst 60.000. Men i sjelfva verket gifves det nästan intet departement i Frankrike, der icke Mariannes här talrika utgreningar, alla underolika namn. Paris är medelpunkten för hela organismen, men dess egentliga styrka ligger i provinserna. Bland fabriksarbetarne, särdeles de vid jernbruken, tryckerierna och de stora fabriksanläggningarne, är ingen propaganda af nöden; de förstå hvarandra fullkomligt; hvad de önska, är en social republik, och de afvakta endast en signal för att bryta löst. Stundom händer, att en och annan af de otåligaste förråder sig såsom t. ex. då förlidet år ett rykte spridde sig om ett attentat af en bland hundragardet mot Napoleons lif. Man började redan uppkasta barrikader på gatorna i Fauburg 8:t Denis. Men i allmänhet är den blifvande revolutiohsarmen på sin vakt, och dess krigare försigtiga och slutna. Föreningens tjenstemän meddela dem utskottets befallningar. Detta utskott består numera, i stället för at 40, endast äf 3 medlemmar. I berättelserna om den ofvan omtalade processen förekomma namnen på flera hemliga sällskap, såsom La Militante,, Les Enfans de la Liberte 0.8 v. Detta bevisar att man ännu håller fast vid det gamla systemet, ocb gifver hvarje filialförening dess särskilta namn. Alla dess olika utgreningar förena sig dock i en enda stam, — i La Marianne,. Det förtjenar nämnas, att Ledru-Rollin icke mera hör till föreningens inflytelserikare ledare. De sällskap, af hvilka denna förening är sammansatt, erkänna egentligen icke någon chef. De svära icke att följa en enda mans fana, utan fordra enstämmigt och afgjordt det nuva:ande centralisationssystemets äfvensom byråkratiens och mångregeringens fullständiga afskaffande. Mariannes, hufvudgrundsats är den, att det icke mer bör gifvas några nationens herrar, utan endast dess tjenare. fr ann nd RÅTTEGÅNGSocx POLISSAKER. — Drängen Erik Nyman,i tjenst hos bagaren Lind