Aftonbladet – 26 augusti 1856, sida 2

qvirera och till Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Norrbottens län disposition öfversända den af rikets senast församlade ständer beviljade anslagssumma af 2000 rår till inköp utaf boställe åt en predikant för Korpålombolo kapellag inom nämde län, hvarom ock Kongl Maj:ts befallningshafvaiide samt stiftets konsistorium gått i författning gen om kontrakts upp? rätttande angående inköp för så dant ändamål af hemmanet n:o 6 3,, mantal, i Wual o; till bekostande hvaraf kapellboerne jemväl förklar at sig vilja tillskjuta ytterligare erforderliga 400 rr. — Kl. 7 i dag på morgonen iwnlände ångfartyget v. Sydow, fördt af premierlöjtnant Kreuger, till Riddarholrashamnen, medförande från Gefle Karl-Johanssarkofagen. Lossningen bar redan begynt. — Löjtnanten vid Dalregementet, friherre Ernst von Vegesack, som i flera år varit anstäld som batterichef på S:t Bartheleraw, har, då han i förliden Maj månad lemnade-ön för att återvända till Sverge, från dess förnämsta invånare mottagit en adress, uttalande deras tillgifvenhet och välönskningar. — Från Örebro uppgifves, att öfverste Ericsson och gretve Rosen afrest till Nora, för att derifrån anställa undersökningar för en jernbanas anläggning till Kristinehamn. — Rikets ständers justitieombudsman hr 5. Theorell har, stadd på embetsresor, besökt Malmö. — Bland dem, som blifvit valda tillrepresentanter på det snart sammanträdande norska Storthing, finner man en i Norge naturaliserad engelsman, mr Thomas, föreståndare för Kaafjords kopparverk. — Man läser i Göteborgs Handelstidning; för den 22 Augusti: Vid i dag på f. m. hållet utlyst sammanträde mel-lan stadens borgerskap inför magistraten, upplästes: hr C. F. Weernsj:r till konungens befallningshafvande. ingifna anhållan, att blifva befriad från sitt riksdags-: mannauppdrag, jemte konungens befallningshafvandes. med anledning deraf till magistraten affärdade remiss. Vid sammanträdet, som var besökt blott af omkring 10 personer, uttalades helt kort den enhälliga mening, det man, för sin del, ej ville lägga något hinder i vägen för framgång åt hr Werns afsägelse, eburu en af de närvarande icke kunde undgå att anmärka det förbiseende af alla gällande former, hvarmed hela afsägelsefrågan blifvit behandlad. Magistratens ordförande förklarade, det protokollet: för sammanträdet skulle af magistraten, jemte desseget utlåtande, till konungens befallningshafvande in-gifvas. He — Fr — Ur tidningen Svea meddela vi följande skildring, som fullkomligt öfverensstämmer med flera skrifvelser, som vi fått oss till-sända, innehållande betraktelser öfver det förhatliga i skånska presterskapets aflöningssätt : Prosten J. Holmgren, hvilken för cirka 3 år sedan såsom ansvarig v. pastor erhöll missiv till VVram, hvarest han, åtminstone de två sista åren, ar-, enderat presträttigheterna, har under dessa tvenne; är ej kunnat träffa ackord med flertalet af sina för-sanm. ngsboer, utan måst begagna sig af sin rättighet att räkna med dem. Till hvilket trassel och: obehag ey lika räkneprocesser leda, skulle vi kanna. än, 2 bevis ådagalägga, men åtnöja oss: att. genom månb. fÅ und t ihärdigt ; angifva ett: i. 101 under ett ihärdigt regn, just. då rågen var fald, bderrättades pastor af nästan alla tiondegifvande på e gång, att de ville det han skulle räkna med dem; em, t gällande lag måste sådant fullgöras inom 48 timmar och — riktigt! -— pastor fick sin tiondesäd i ladan, mP drypande våt, hyil-. ket hade till följd att en stor del skadades, och I;kväl hade han måst lega mycket tv!k: ty sjelf kunde han ej vara på mera än ett ställe act bevaka si a rätt. Ej heller var det något vänskapspruss då för sterrutor hos nämde pastor i vintras sönderslogos och stora stenar inslungades i hans sofrum. Vi skulle kunna angifva flere, såsom att han mäst pålysa attt ej mottaga offer, af fruktan för chikaw o. 8. v., mem detta är dock bagateller mot de symptomer, som i år visa sig och hvarpå ett högst bedröfligt exempel gaf sist). måndag. Pastor Holmgren hade anmodat ett par soeckne-boer, kaptenen vid norra skånska infanteriregemen-tet baron B. Cederström och sergeanten Tengvall att: i hans stad och ställe den 18 d:s räkna kärfvarne: å en temligen förmögen bondes egor vid V. Vram,, samt uttaga hans tionde. Dessa infunno sig sagde: dag hos bonden och åtföljdes af denne ett stycke på. väg, der han dock, under föregifvande att afhämta. hästarne, hvilka skulle transportera säden, återvände, . anvisande de båda herrarne en genväg genom en skogsdunge. Ankomne till ungefär midten af denna, . öfverföllos de bakifrån af fyra karlar, hvilka med stora störar tillfogade dem en mängd slag i hufvu-det och å kroppefi samt lemnade dem först sedan de blifvit alldeles sanslösa. Då de första slagen måttades åt deras hufvuden och öfverfaliet skedde af allä fyra bofvarne på en gång, så kunde endast ett svagt motstånd göras och i förvirringen igenkändes icke. våldsverkarne. Med en barbarisk kallbiodighet hafva: skurkarne fullbordat sin gerning, då de från hufvu-det till fötterna alldeles komplett genompiskat de: öfvervunna och sanslösa personerna. Enligt läkarens: i går gifna utlåtande kunde ej med bestämdhet an-gifvas huruvida de båda patienternas sår äro lifs-farliga eller ej, — att de för längre tid äro Ar-beitsunfähige det är konstateradt. Detta exempel. är ett bedröfligt faktum att äldre lagar, de der så: att säga äro på senare tider negligerade, blifva. an-sedde såsom utan värde. Obestridligen vorv de båda. öfverfallne stadde i rätta ärenden, men. — — fråga. opinionen: Den säger: De båda hafva oskyldigt blif-vit träffade af våldsverkarne, men i sjelfva verket: har presten orätt, och det må vara honom en väar-ning. Vi gilla ingalunda denna opinion, men dem är sådan, och särskilt hvad pastor Holmgren vidkom-: mer hafva vi hört den mot honom strängare än van-ligt. En gång på tal komne om presträttigheterna . och deras utgörande, kunna vi ej annat än uttrycka. vårt ogillande af. den maxim, som genomföres, att desamma säljas på offentlig auktion, ehuru denna väg är stricte laglig. Det inträffar nemligen esomoftast att högsta budet stannar hos en oeftergiflig, blodsugande person, den der endast ser till att han efter nogaste beräkning får sitt, utan afseende på sådana omständigheter som en verklig prest skulle behjerta. Önskligt vore om vi en gäng kunde komma derhän att embetsmännen, så de presterlige som andre, kunde erhålla något bestämdt, så att de ej, som oftast är fallet, äro beroende af tillfälligheten eller rättare lycksökeriet. tyväj alltför ofta att förtjens!