Aftonbladet – 26 augusti 1856, sida 2

nans nyckel, den öppnar slottets alla lås... med den behöfver ni minsann hvarken frukta att blifva misstänkt: eller förföljd, ty komungen är den ende, som har maken... skynda er nu, det är sent. Ni hör, Gabriella, det är sent... Vi träf-fas i morgon.n Jag ber dig, Espårance, gå icke härifrån, afbröt Gabriella med : sönderslitande röst. Stanna qvar öfver natten i Gratiennes kammare; hon kan vara nere hos mig, ochi moron i daggryningen ... g För kall. fru hertiginna, låt honom aflägsna sig, bad Gratienne. Vid dagen skulle man ju genast varseblifva honom. Så må han då lemna mig ! utropade Gabriella, men inte på detta sätt... i denna drögt skulle man jJu oaktadt mörkret strax igenkänna honom:.. Lemna qvar er hatt och er broderade kappa, EspÅrance, kasta i. stället öfver er min intendents ... De,som nu se er passera, skola ganska säkert taga er för en af de mina.n ; Han tillhör också er, fru hertiginnal ån föll Gratienne, som för detta vänliga Je belönades me en varm omfamning 8 begge älskande. RR fpranoe svepte hastigt in si SENT tens vida kappa, hvilken helt oc i vana smärta Ögr och, Bjorn ORO End tiga fan någe bort: Gabriellas gränslösa rörtviflan gaf sig luft i högljudda snyftningar, och en häftig oro bemäktigade sig den unge mannen, som förgäfves sökte att lugna sin ilskarinna genom glödande kyssar. I morgon... i morgon, upprepade Gabriella gråtande: Hvilken väg skall han taga, Gratienne? : Den naturligaste, fru hertiginna, korridoren. och trappan... ju mindre hemlighetsfullt han