Aftonbladet – 26 augusti 1856, sida 2

i stånd att tillryggalägga tolf mil med blixtens hastighet, och de skola ve säkert till dess hafva hjelpt oss ur all förlägenhet.:en... er son ? Åh, jag har nog tänkt på honomv, stammade Gabriella sorgset. Jag skulle så gerna taga honom med mig... men har jag väl rättighet att beröfva en far dess barn? ... Konungen älskar sin sonl Begge sänkte hufvudet, en dof suck framträngde ur deras bröst. Skall väl Gud någonsin kunna förlåta mig det brott jag begår genom att öfvergifva mitt barn ? mumlade hon, ty det är ett brott .-ett stort. brott ! z Skulle ni kanske hellre stanna qvar vid hofvet. för attmördas? .., Åh Gabriella, har ni redan glömt mig?... Har er son redan inkräktat alla edra tankar ? .Nej, nej, må jag blifva bröttslig, men aldrig feg utropade hertiginnan och kastade en varm blick på Espårance. Jag tillhör dig ;.. jag har haft tillräckligt lång betänketid innan jag öfverlemnade mitt öde i dina händer... nu vore det utomdess för sent att ångra... nu kan mitt beslut ej mera återkallas... Om konungen är rättvis, skall han nog ändå återgifva mig mitt barn. Var lugn; Gabriella, fröken dEntragues lärer ganska säkert åtaga sig detta besvär -.-Säg, tvekar ni icke längre? Är allt fullkomligt afgjordt emellan 0ss? Allt I Nåväl, i morgon afton skola vi då vara antingen för evigt förenade eller förevigt skilda, ty jag bereder er på, Gabriella, attjag genast ämnar försvara mig, såvida man I ringaste mån söker lägga hinder i vår väg ... Och att försvara sig emot en konung, det är att tvenne gånger utmana döden., ; ,Vi skola försvara oss begge, Esperancen,