Aftonbladet – 20 augusti 1856, sida 2

NHYGLEIHOL GE YUBIC ledamoterHe a UCcWs part försigtigt undveko att yttra sig, (med undan tag af friherre Claes Bud; Cederström, som instämde med bemälde friherre. Emellertid lyckades friherre Bonde, understödd i beggt häfiseendena af grefve A. G. Gyldenstolpe, som i.tullfrågor alltid fannits liberal; ehuru eljest konservativ, samt, beträffande tullindringarne, äfven i ett talangfullt anförande ai statsrådet Gripenstedt samt herrar B. Rosenblad och P. Lagerbjelm, att vinna ståndets majoritet, i den förra frågan med 33 röster mot 2.3 och i den senare med 42 mot 28. Ett annat bevis, ätt majoriteten af ståndet icke alltid var otil:gänglig för skäl; när nemligen regeringen ansågs, om icke önska, åtminstone vara likgiltig för en annan utgåag än junkerparuet, företedde sig äfven under den märkliga och öfverhufvud både up dlysande och intressanta debatten i riksd: gens elfte timma, den 27, 28 och 29 Aug. samt l Sept. 1851, rörande stateutskottets betänkande om rikets ständers garanti för anläggande af en jernväg mellan Köping och Hult. Emot detta betänkande, gom tillstyrkte garantien, hade bland andra frihetre Palmstjerna reserverat sig. På riddarhuset uppträdde egentligen grefve Gustaf Lagerbjelke såsom motståndare och understöddes af friherrarne Klinkowström och von Stedingk, herrar P. R. Bråkenhielm, B7 Rosenblad och C. Printzenskiöld, samt i viss räån äfven af grefve Henning Hamilton. Emellertid hade et splittring här egt rum mellan junkrarne, så att gref: varne C. G. D. Mörner och E. Sparre, friherre Claes R. Cede:ström, hrr J. H. Rosensvärd m. fi. talade för bifall till statsutskottets tillstyrkande; och då tillika det unga hofvet allmänt troddes intressera sig för det ifrågavarande ärendet, samt måhända framför allt till följd af den betydande talang och insigt, hvarmed grefve Å. Es; von Rosen utvecklade ämnet, och det vidsträckta inflytandet af hans enskiita relationer inom huset, lyckades det likväl att för det, såsom en början af ett helt nytt system för våra kommu nikationsanstalter här i landet särdeles vigtiga ändamålet erhålla en pluralitet af 76 röster mot 41; samt derefter hindra åtskilliga försök att paralyseta beslutet genom att för garantien ställa oantagligå vilkor: Regeringens ledamöter förhöllo sig i denna debatt helt stillatigande; men efter slutet deraf tillkännagaf hr Gripenstedt, som då var tillförordnad finansminister, att, ehuru han ansett sig Hafva haft giltiga skäl att icke deltaga i diskussionen rörande denna fråga som var väckt af representationen och kunde anses hufvudsakligen tillhöra hbenne enskilt, hr statsrådet likväl icke kunde underlåta att, sedan frågan utan influence å hans sida blifvit afgjord, förklara, att han för sin enskilta del fritoge sig från all delaktighet i det beslut, som ridderskapet och adeln fattatr. Beträffande de politiska frågorna var, efter det konrgl. representationsförslagets snöpliga hädanfärd, riddarhuset under denna riksdag så godt som alldeles stumt. Debatten i dechargefrågan, rörande hvilken konstitutionsutskottet afgifvit ett det lumpnaste utlåtande, som troligen någonsin kommit från detta utskott, var i högsta måtto betydelselöst. Den egde rum en eftermiddagsstund den 7 Maj 1851. Ett par af de afgåhgna statsråderna, hrr O. J. Fåhreus och A. P. Sandströmer, yttrade sig först till försvar mot några partiella erinringar vid ett par enstaka regeringsbeslut inom civiloch finansdepartementen. Hrr S. von Proil och hr S. von Stedingk samt hrr J.P. Lefrn och E. F. Wrangel hade åtagit sig den fungerande krigsministerns försvar. Hr von Hartmansdorft visade sig litet sträf i afseende på en punkt, som rörde ett internationelt förhållande till Norge. Ordföranden i utskottet, grefve Gustaf Lagerbjelke, ansåg sig böra upprätthålla utskottets anseende för allvar och opartiskhet vid granskningen. Några af anmärkningarne gillades äfven af grefve I. Wrangel och hr R. Th. Cederschiöld, äfvensom grefve E. Sparre anmärkte ett af konseljen begånget formfel. Slutligen yttrade sig väl friherrarne A. C. Raab och F. W. Tersmeden samt hr F. W. Dalman för memorialets återremitterande, i ändamål af en mera omfattande och grundlagsenlig benandling af ärendet, men resultatet blef, efter ett par timmars ordande, att betänkandet atan votering lades till handlingarne. I fråga om förändring i den civila och kriminella lagstiftningen visade sig riddarhuset helt och hållet reaktionärt. De af lagberedningen utarbetade förslagen till ny civiloch brottmålslag blefvo ordentligen nedmylade; och hvarje försök af enskilta riksdagsnän att ernå någon förbättring afvisades. Till och med ett af regeringen väckt förslag om n förbättrad inteckningslag föll på riddarhuet, ehuru det på ett omsorgsfullt och öfverygande sätt försvarades af dåvarande statsrådet Ginthber, som likväl anmärkningsvärdt amt understöddes af justitieministern, under let han motsades af grefvarne E. Sparre, G. Lagerbjelke och G. D. Mörner, i följd af vilkas särdeles lösliga anmärkningar den ongl. propositionen, ehuru efter återremiss illstyrkt af lagutskottet, likväl utan votering sf ridderskapet och adeln afslogs. Nästan ika karakteristiskt föreföll och, att en annan rigtig kongl. proposition, som utgått från agberedningen, nemligen förslaget till en ny rexellag, blef af ridderskapet och adeln utan UU diskussion bifallen. Slutligen bör nämnas, att en af den tillörordnade finansministern utarbetad kongl.