Aftonbladet – 16 augusti 1856, sida 3

tyr, så mänga triumfer eeh fördrag, så många vidrigheter, hvilken har väl blifvit lönen: för? min al-: drig hvilande hängifvenhet för Sverge och för E. M.? förräderiet och otacksamheten!... Norges folk, som jag ville erbjuda mitt hjerta och alla fredens välgerningar, skall jag nödgas hemsöka med krigets gissel! Partierna äro ännu icke dämpade hvarken. i eller utom Sverge; men jag är lugn i medvetandet att hafva troget arbetat för mitt nya fäderneslands väl och hoppas på dess tacksamhet; armen är mig tillgifven; men i fråga om utländska fiender, sire, är jag alldeles ur stånd att ensam bekämpa dem: E M:s vänskap är den sköld, mot hvilken de skola erfara sin vanmak. Jag, torde hafva stora svårigheter för att i lugn intaga min plats på denna tron, dit jag önskar uppstiga blott för att vara de tvenne brödrafolken nyttig och återgälda E. M. dess vänskap och välvilja. Detta i förening med några uttryek, som undföllo prinsen, då han bedömde: en tid, som syntes taga legitimitetens anspråk till utgångspunkt för att bekämpa hvad som uppstått i Europa sedan: 1789, gaf kejsaren anledning att svara: Tro mig, min vän, fördystra icke eder framtid genom föreställningen om faror, som skulle åtfölja de hya politiska förbindelserna i Europa. Utom den rätt E. H. eger till ett tappert och ädelt folks tacksamhet, eger ni, äfven rätt till de förbundna suveränerdas vänskap. Jag skulle anse mig saker till den största otacksamhet, om jag icke erkände det och om jag icke använde alla de medel, som stå i min makt, för att trygga Sverges intressen och betala min skuld till BE. KOH Vid dessa ord fattade han prinsens hand oeh förde Honom till ett fönster, . der -han med en uttrycksfull åtbörd fortfor: Här i himlens åsyn förryar jag för er mina eder. Jag har varit. E. K. H:s vän och skall aldrig upphöra att förblifva det, förvissad som jag. är, att E. KH. uppriktigt tillhör oss. såsom medlem af denstora furstefamiljen och ingår i den solidaritet de regerande måste ikläda sig för att trygga sitt-verk och upprätthålla . den: återstälda ordningen i Europa. Må jen nya folkrätten stödjas på rättvisans, moderationens och religionens: stora grundsatser! Försynen, som låtit våra företag krönas med--framgång, skall äfven hägna E. K. H:s vapen, då ni går att lägga en ay krona för konungens fötter: Den skall gifva er en oförgänglig rätt till nationens tacksamhet för allt hvad ni uträttat till-dess ära och lycka! För min enskilta del skola edra framgångar alltid glädja mig såsom. vore, de. en beståndsdehaf min egen lycka; och hvilka pröfningar som ännu kunna: förestå 0ss, lyckliga eller vidriga, vänd er. till mig, till mig personligen, och-mitt. hjerta och. mitt, svärd; vore de också döda för hela verlden, skola stå till; EK. T:s och till Sverges tjenstv, i ; Kronprinsen, hvars tacksamhet låg. i hans blickar, tåg hela sin. vältalighet i anspråk för att äfven å sin sida, öfvertyga kejsaren om en känsla, hvilken ej skulle upphöra förr än med hans lif. Rörda begge två, omfamnade . de hvarandra med bög tecken af den lifligaste vänskap och åtskildes för att aldrig. mera återse hvarandra. Utgifvaren tillägger efter denna gar följande. korta. betraktelse, som. må gälla hva den kan: Var denna vänskap hycklad? Visserligen ieke. Den var å Alexanders sida ett slags religion, som erkänslan; samvetet. och hans egen ära ålade honom, såsom en försoning af det förflutna, och den var å kronprinsens sida en underpant, som han med glädje förvärfvade för uppnående af Sverges stora mål, den skandinaviska halföns förening och betryggande för framtiden. Några veckor senare, då: Karl Johan redan i ;Traveminde hade gått om bord: på. Gålathea för att återvända till Sverge och der låg färdig att afsegla, se vi honom ännu om bord på fregatten skrifva till Alexander ett bref, hvaruti han tacksamt förnyar den högtidliga försäkran,, att han såväl på grund af politisk. öfvertygelse som: till följiaf. personlig tillgifveuhet-städse skall-betrakta E. M:s(den ryske kejsarens!) och dess rikes intressen såsom Sverges och sina egna. Ochlängre fram. i. samma bref heter det å nyo: ,Jag upprepar det: E. K. M:s politik: skall städse vara min egen. De. sistanförde orden äro till yttermera visso äfven i originalet understrukna. Vi lägga icke alltför mycken vigt på dylika artighetsbetygelser och vänskapsförsäkringar vid personliga möten mellan furstar eller uti de enskilta skrifvelser, de: vexla. Icke heller. hafva vi någon borgen för troheten af de uttryck, hvarmed. ofvannämde och åtskilliga andra.1 den Schinkelska boken anförda;samtal blifvit. återgifna, när detta. endast kunnat ske på grund af de berättelser derom, som Karl Joban, förmodligen först en längre tid efteråt; utur minnet sjelf dikterat. Ty detta minne må hafva varit huru utomordentligt som helst, så lärer man dock svårligen kunna antaga, att hela samtal: kunnat i åratal deri ordagrant bevaras, såsomfde här nu finnas upptecknade; äfven om man icke vill medgifva möjligheten af någon mensklig svaghet hos berättaren att gifva uttrycken en för sig sjelf så fördelaktig färg som möjligt, hvaraf. äfven troheten i någon mån antagligen kunnat. lida. Vi anse derföre såsom det nästan. märkvärdigaste i dessa och flera andra drag, som förekomma i de nu utgifna Minnena, att Karl Johan kunnat till den grad misstaga sig om djupet och styrkan af den. i hvarje. svenskt bröst lågande känsla, som kommer att. evärdligt fördöma hans ryska politik, att. han trodde sig sjelf böra draga försorg om bevarandet åt efterverlden afsamtal och yttranden, som måste komma den svenske läsaren att blossa af barm, om. de skulle tagas för allvar. ; Vi förbehålla oss att en. annan gång kasta en blick på några andra partier af den bådel på ljus och skuggor skiftande tafla, som detta arbete upprullar för vår syn. — Praktisk afhandling om affärslifvet eler huru man skall-förtjena penningar, af Edvin FT. Fredley. 225 sid. 80. Under denna något simpla, titel finna vi en bok,som. säkert skulle alldeles, undfalla. den bildade allmänhetens up märksamhet, om icke den omständigheten, att den blifvit öfversatt och på det varmaste förordad af den finske litteratören professor Snellman, förskaffade den en sådan. För fattaren har. icke blott: anfört, sin egen, uppfattning af affärslifvet, utan. ä ven anden af andra insigtsfulla och snillrika personer, hn LK OO CV OC ns CAR RA