Aftonbladet – 16 augusti 1856, sida 2

Utrikes Korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) London den 4 Augusti. Parlamentet, som under de sista fjorton åagarne förfor med de vigtigaste lagförslag på samma sätt som. en. äldre: herre e ter måltiden gjorde med en högst intressant bok, hvilken han nemligen helt lugnt lät falla på golfvet. prorogerades sistl. tisdag, utan att, man. satte i rörelse de 8 isabellfärgade hästarne och den förgyllda vagnen: och biffätarne (som buffetiererna, talriksslickarne, af folket kallas) jemte all den öfriga ståt, som vid dylika. tillfällen åtföljer drottningen. Prorogationen meddelades genom fullmäktige, och trontalets magerhet lifvades ej som vanligt af drottningens aklassiska uttal, hvarmed det verkligen har sin, riktighet, och hennes xsilfverklingande stämma, hvarom beskrifningarne just ej få tagas bokstafligen. Den enda punkt, som med spänning afvaktades och med uppmärksamhet lästes, var den om Amerika. Publiken har deraf blifvit; föga tillfredsstäld.. och kallar den intetsägande: Det står ock visserligen ej mycket der, men just denna tomhet har sin betydelse. Hennes Majestät är sysselsatt med underhandlingar i afseende. på de: frågor, som ha afseende på Centralamerikas angelägenheter. Kan man. ej på denna ur stilistisk synpunkt afskyvärda sats se, att, den ursprungligen innehållit någonting positivt och specielt, hvilket vid den slutliga redaktionen blifvit förflyktigadt till derna utstuderade allmänhet och obestämdhet? Jag påstår, att hvar och en, som vet hvad han vill och villsäga hvad han vet, icke skulle kunna bringa till stånd en dylik sats. Vidare bör anmärkas, att H. M. uttrycker förhoppningen om ett tillfredsställande slut: på underhandlingarne,; icke med ett. skall, utan med ett måtte, hvilket ut-. tryck är en grad svagare. Vi ha på de senare åren mäst vänja oss att läsa med filologiskt mikroskop Ifrågavarande punkt har således icke behagat någon enda, hvarken dem, som deruti se ingenting, eller dem, som deruti finna. någonting; och det är tydligen för att utplåna detta obehagliga intryck, som grefve Clarendon lät införa i Times, med hvilken tidning han un-. derhåller en liflig förbindelse, en lugnande artikel, som säkert skall göra sin rund genom Europa och sannolikt ofta betraktas såsom en borgen för centralamerikanska frågans lösning. Jag kan ej för min del så betrakta densamma. Den förutsätter, att frågan är på väg att lösas, men säger ej, att den är löst; den meddelar alldeles ingenting faktiskt, men väl innehåller den det falska och farliga resonnemang, att England redan hållit till godo ett emot dess, stolthet riktadt slag och nu har rätt att vänta sig en dylik fördragsamhet från Förenta Staternas sida. Denna slutledning är falsk, enär Cramptons entledigande ingalunda var en kitslig kränkning, utan ett fullt berättigadt afvärjande. Genom ön Ruatans återlemnande till: republiken Honduras, hvarom man uppgjort ett förslag till traktat, blir tvisten icke bilagd, likaså litet genom byggandet af en jernväg från Porto Caballo till Fonsecaviken, i hvilket företag grefve Clarendons familj är intresserad. Denna bana kommer att draga till sig persontrafiken med Kalifornien; men alla de varor, som i förhållande till sitt värde intaga mycket rum, blifva genom tvenne omlastningar så fördyrade, att Förenta Staterna alltid skola återkomma till sin kanal. Till en debatt öfver frågan har det icke kommit inom parlamentet. Bulwers förslag har ej föranledt något beslut. Deremot har underhuset funnit sig befogadt att hålla tal öfver andra angelägenheter, hvilka ej så nära röra detsamma. Disraeli har i en återblick på sessionen. sökt visa, huru en konservativ politik: i. det inre och det yttre bör vara beskaffad, d. v. s. hvilken politik, han. sjelf såsom premierminister skulle följa. På hela jordklotet fann han ej mer än trenne stater, som voro värdiga ett rum i hans program, Ryssland, Österrike och Förenta Staterna. Det vore ej konservativt att vilja Rysslands styck