Aftonbladet – 14 augusti 1856, sida 2

el skrivelse, insänd iran den kände otock-Ir olmskörrespöndent, som flera gånger derstä-1y es och i ändra landsortstidningär, i äenäre t dett, röjt sin närvaro. Ått tidningen Upsala i enna punkt låtit sin Stockholmskorresponent tala, det har skett i den förutsättning, l. t om ömet, såsom uttaladt af en Stockolmsbo, skulle synag mera opartiskt, likom om Någön, läte inbilla 3; ätt den förliknelige verkligen uttryckte hufvudadsinvånarnes mening och önskan i ämet. Den numera med allt missbelåtne oförkvelige, kunde dessutom naturligtvis ej anat än uttala förkastel edomen Öfver öh ars kel i ämnet, det han icke sjelf s rifvit, Vi örbigå de vresiga och obyfsade tillv telser, red hvilka han, i inbllningen om föriigam: nal uteslutande beäittniäg af allt slag vett, ksom från höjden af sin längesedan lemnade ublicistiska troh så frikostigt trakterar Afonbladet nå. fl., för ätt i korthet yttra öss med nledning af några punkter i hans skrifvelse, om kunna vara iörtjenta af någon uppmärk-:. amhet. Först och främst finner han tanken på ett niversitet i hufvudstaden barnslig och oförtåindig. Detta omdöme torde bättre kläda ans förmodliga ålder än bevittna djupsinnigwet. Och deri har man tillfälle förnya en ätt rolig, men icke sällan förekommande erarenhet, att, om någon t. ex. vid tjugo års Uder sett er annan vid tio år, så har Han åsöom sjuttioårig svårt att få ur sitt hufvud tt den andre, sextioåringen, ännu är en gosse. Tanken på ett universitet i bufvudstaden, mevar den ofelbare, är barnslig deruti, att den ir opraktisk, outförbar. Det är en gammal sönd praktik att tala om det opraktiska och vutförbara i den sak, man icke vill se utförd. Nu inser hvar och en, att sakens utförbarhet synnerligast beror af det allvar och den värma viljan, hvarmed den omfattas. Ty då kostnaden för ett universitet i Stockholm, så vi t man förnuftigtvis tänker sig ett sådant åstadkommet genom öfverflyttning dit af det i Upsala nu: befintliga, skulle inskränka sig till anskaffande af dertill erforderliga lokaler, så kunde denna kostnad icke blifva öfverdrifvet stor. Eller skulle vi, när nöden eller nyttan rätt tydligt visar sig, ega millioner för andra stora patriotiska ändamål, men inga tillgångar för detta, som visserligen förtjenar att räknas bland sådana? Mera behöfver icke sägas, för att hvar och en må kunna finna, att denna sak är verkställbar, när utförandet hufvudsakligen beror af insigten om dess nytta och nödvändighet, och den allvarliga viljan att den verkställa: På ett annat ställe fördöljer den kände skribenten icke, att han delar den riktiga öfvertygelsen om det otjenliga af universitetets befintlighet i en småstad. Nå väl! Om så är, bör då Sverge aldrig få hoppas att se detta förhållande förändradt? Är det ens tänkbart, att detta skick, trots tidens fordran och odlade staters exempel, skall evärdeligen fortfara ? Sådant kan ingen på allvar föreställa sig. Vilja ej vederbörande akta på tidens tecken och Leslutsamt och sjelfständigt taga saken om hand, medelst flyttning af Upsala universitet, så uppväxer så småningom ett annat universitet i Stockholm, till dubbel kostnad för det allmänna; och det gamla universitetet i det närbelägna Upsala dör då trånsjukans och afmattningens död. Icke heller kan någon förnuftigtvis påstå, att den önskan, man nu vill hafva ansedd vara för djerf, framdeles är lättare att vinna; ty om hvarje år, som framskrider, gör kostnaden större, emedan det gamla universitetet under tiden med anslag af allmänna medel allt mera befäster sig på sin nuvarande plats. så måste tiden för en allvarlig tanka på flyttning just nu vara den rätta. Med ett låtsadt allvar framkastar skribenten den insinuationen, att Stockholm vore en så demoraliserad ort, att tänkande och erfarne personer, såsom han säger sig bafva förnum: mit, jemte honom funne det vådligt att del emottaga universitetsungdomen; och för att kantänka, vinna förtroende för denna insinua tion, drager han till med det befängda på ståendet, att detta moraliska tillstånd i huf vudstaden är en verkan af Aftonbladets infly tande under några och tjugo år. Denna in sinuation, för hvilken rätta epitetet lätteli gen träffas, vore ovärdig att anföras, om de ej tjenade till ett nytt exempel på, med hvilket ifver och hätskhet man på ett visst håll, äf ven med lögn och smädelse, väpnar sig mo hvarje väckt fråga om rubbning af beståend förhållanden. Sådana företeelser som den kände skriben tens uppträdande uti Upsalatidning kan emeller tid gälla såsom ett tydligt bevis, att Aftonbladet uppsats uti besagda ämne berört en fråga, sor I väckt en viss oro i de stationäras läger. V I veta ock, att denna åsigt och önskan är de lad af ett numera icke så ringa antal af d akademiska lärare, som finnas i Upsala; oc I vi äro derjemte öfvertygade, att största dele I af fäderneslandets bildade och upplysta invånar i berörde punkt tänka alldeles detsamma. I kunna således ej annat än på det kraftigast uppmana alla, af rent vetenskapligt eller al mänt fosterländskt intresse för frågan intre: serade personer, som på dess afgörande kur ;I na ega större eller mindre, direkt eller ind I rekt inflytande, att taga densamma i öfverv -I gande och lägga den på hjertat. Vi önsl a detta hfligt, af intresse för vetenskaperna, f I universitetet, för hufvudstaden, för hela lande bästa. Den sak, Aftonbladet förordat, är i gen nyhet. Frågan derom har längesedan v rit väckt, icke en, utan flera gånger, vexelv undanträngd och återkallad. Den är än! mindre ett hugskott. Det gifves tillräckli bedö rna RETT SEAT CSN so SAD SONETTER EN FRAS LÅ ban 21 art Ankkan såleder i all hbeqvär