Aftonbladet – 14 augusti 1856, sida 2

han till sjelf, och kan således i all beqvämighet byta om toilett ända ifrån. hufvud till ot... Pontis lär väl icke längre vara der, kan jag tro, ty troligtvis har hans indianska redan längesedan farit sin väg... men som allt är möjligt i denna verld, och följaktlien äfven den mongoliske prinsens lurande, vill jag vara så blind som möjligt, i fall hänlelsevis både Pontis och hans gula dufva äro qvar i boet... Dock vill jag ej vara allt för likgiltig, ty jag måste nödvändigt taga reda på huru pass sann denna osannolika Ayoubani väl är. Sedan Espårance fattat detta beslut, sporrade han sin häst direkt mot förstaden. Han inträngde på gatan alldeles i samma ögonblick som de begge falska lindianskorna flydde sin kos och fröken dEntragues inträdde i huset. Ayoubanis bärstol höll ungefär tio steg ifrån porten, och Henriettes vagn väntade vid det andra gathörnet. Hvilken mängd ekipager! . . . tänkte Espåerance, hvars genomträngande blick oaktadt mörkret upptäckte alla de omgifvande föremålen. Skulle väl Pontis i natt gifva bal, eller någon annan stor föte? Helt förundrad öfver alla dessa oväntade företeelser, hoppade den unge mannen lätt af hästen och närmade sig tyst och långsamt huset. Porten stod halföppen. Espårance behöfde endast skjuta på den för att få in sin häst; och han sökte just efter en ring, vid hvilken han kunde fastbinda den, då plötsligen frasandet af en klädning ådrog sig hans uppmärksamhet och genast lät honom se 8!3 omkring. Det var en qvinna, som flydde derifrån, och hennes lopp var så snabbt att de små fötterna knappast vidrörde marken. Sedan denna i en vid kappa väl insvepta