Aftonbladet – 9 augusti 1856, sida 3

mera lämpad aflöning försatt i dei lyckliga belägenhet, att blott ät ett håll behöfva egna sin tjensteverksamhet. Huru ytligt har ej artikelförfattaren behandlat sitt ämne, huru grundlösa .dess emot embetsmännen riktade tillvitelser! Och likväl skulle han lätteligen kunnat förskaffa sig närmare kännedom om hvad tjenstemännen i frågan sjelfve tänka, om hanu gjort sig möda. att taga del af de regleringsförslag, som af hofrätterna och åtskilliga kollegier blifvit till K. M:t ingifna. Han skulle i;dessa förslag, enligt oss förskaffad säker underrättelse, flerstädes funnit uttalad en önskan att åstadkomma förändringar, der han förmodat hvarje rubbning mötas af likgiltighet eller motvilja, och äfven, bland annat, framställning vara gjord derom, att vissa tjenster måtte indragas, och hvarje tjensteman tillåtas blott innehafva en allmän befattning, samt att arbetet måtte i uppgifna fall på tjenligare sätt fördelas, och expedtionslösen såsom lönesportel upphöra. Artikelförfattaren framhåller, huru regeringen: ständigt sökt förskaffa sina tjenstemän stora aflöningar. Vi veta sannerligen icke, att några för. tjenstemännen särdeles gynsamma försök blifvit härutinnan gjorda; hvaremot man sett rikets ständer på enskiltes motioner anslå medel-till löneförhöjning under det aått regeringen tegat. Med fog eller icke bafva ej sällan de civile tjenstemännen tyckt sig tillbakasatte af regeringen, och hos de högste förmännen understundom trott sig sakna den insigt, som förstått både att uppskatta ett väl Förrättadt arbete, och att ogilla, när deraf gjorts behof. Under det att. andra yrken vunnit en allt större utbildning och stigit i aktning, har det visat sig som skulle: tjenstemannens yrke allt mera förfalla. Detta, i förening med otillräckliga löner, har vållat, att tjenstemännen saknat eller trott sig sakna den uppmuntran, utan hvilken, i ordets goda emärkelse, intet menskligt kan med friskt lif bestå. Men det har äfven förorsakat, att ett allt färre antal personer egna sig åt embetsmannalifvet; man väljer hellre annat yrke, som medför lika mycken heder med lättare och rikare utväg till bergning. Också den uppgiften af artikelförfattaren, att man till öfverdrift tränges om inträde i embetsverken, är så oriktig, att den största brist, särdeles inom de till administrationen hörande verk, förefinnes på extraordinarie: tjenstemän och p ämnen, af hvilka någon embetsmannadugighet skulle kunna bildas, Sådant är det sanna, beklagliga förhållandet. En del af allt detta är måbända redan på väg att till sin fördel förändras. En annan del skall möjligen kunna hjelpas genom embetsverke:s förnyade ändamålsenliga ordnande med allvar och rättvisa. Härtill fordras dock, att man, med kännedom om beskaffenheten af tjenstemännens åligganden, bar till syfte endast statens sanna fördel, och tillika, utan afseende så nu befintliga personer, dem man kunde vilja gynna eller icke gynna, vänder blicken åt den framtid, hvilken den nya organisationen skall framkalla.