Aftonbladet – 9 augusti 1856, sida 3

tröttnat, egentligen genom mängden af sina egna ord. Att samtliga embetsverken, mer eller mindre, och måhända allra mest de särskilta afdelningarne af Kongl. Maj:ts kansli, behöfva till sin organisation förändras, är allmänt erkändt, och -man är också com: bäst härmed sysselsatt. Men att en sådan förändring icke skulle af embetsverken ses gerna, är ändå derhän falskt, stt de tvärtom med värma omfattat tillfället att afgifva förslag till den nya organisationen, på hvars framgång man bygger hoppet om en lifligare embetsverksamhet, och detta just derföre att åtskilligt, som tillförene kunnat vara lämpligt men: numera ej assar, förmodas blifva utbytt mot.något bättre. är man för öfrigt, såsom författaren af ofvannämde artikel, vill framlägga fel, som kunna vidhäfta embetsverken i deras nuvarande skick, bör man noga akta sig att tillräkna dem alla gemensamt hvad som endast med hänseende till några få befattningar och deras utöfvande må hafva blifvit såsom bristfälligt bemärkt. Artikelförfsttaren har likväl gjort sig skyldig till ett sådant förfarande, och derigenom begått misstag så stora, att deras ofrivillighet med fog kan ifrågaställas. Vi hänföra dit påståendet, att de flesta tjenstemäns arbetstid icke kan uppskattas till mera än högst 2 eller 3 timmar om dagen. Det låter otroligt, att för artikelförfattaren varit obekant, att hofrätternas och kollegiernas sessioner upptaga tiden emellar 10—2 f. m. till fyra å fem dagar i veckan, samt att derunder endast föredrages och beslutas, hvaremot hela det mödosamma arbetet med ärendenas beredning och med expe itionernas uppsättande måste på mellantiderna verkställas. Uti kansliafdelningarne åter infinner man sig på embetsrummet vanligen blott för att kollationera och afsända handlingar, ombesörja de löpande göromålen samt emottaga nya handI ngar till behörig bearbetning hemma hos sig, hvarest tjenstemannen är för sin befattning mest och i allmänhet ganska träget sysselsatt. Artikelförfattarens iakttagelser synas endast sträckt sig till några mindre anlitsde extra: ordinarie tjenstemän: :Deremot äro vi förvissade, att de ordinarie tjenstemännens arbetstid, hvad alla skola inse, som derom taga kännedom, icke är inskränkt till högst 2 eller 3 timmar om dagen, utan fullt -jemförlig med -den;-som behöfver användas på andra lefnadsbanors Artikelförfattaren talar derefter om tjenstemännens löneförmåner, och dervid särskilt om sportler, hvilka man ej gerna skulle vilja mista. Med sportler, som ingå till embetsverken här i staden, kan förmodligen ej menas annat än expeditionslösen. Vi kunna då försäkra, att man tämligen allmänt är ense derom, att denna lösen, som, fördelad emellan flere tjenstemän, är för en hvar mindre betydlig, bör såsom löneinkomst försvinna vid öfverrätter och kollegier, och expeditionerna i stället t. ex. beläggas med charta sigillata. Denna förändring vore äfven lätt nog verkstäld; och det torde blott vara vid underrätter och landshöfdingeembeten, som lösens boritagande ännu skulle möta någon svårighet. Hvad beträffar : de af staten bestådda löner vid embetsverken, hafva de, utom för verkens chefer, vanligen uppgått till 400 rdr, 800 rår, 1200 rdr och högst 1800 rdr bko. Dessa löneförmåner äro ännu de enda, som af många tjenstemän åtnjutas, Kan det verkligen vara artikelförfattarens mening, att de innefatta en mer än tillräcklig ersättning för arbetet? Andre tjenstemän hafva under de senare åren undfått någon tillökning med olika belopp, hvarigenom de i lägsta lönegraden nu uppbära 600 rdr, samt högsta löneinkomsten utgör för de äldste revisionssekreterarne 2800rdr, och för allenast ett ringa antal af hofrättsoch kollegiiledamöter, som innehafva befattningar, derifrån förflyttning sällan eger rum, 2600 rdr bko. Ärdet de sålunda förhöjda löner, som skulle förtjena namnet af den mer än tillräckliga ersättningen? För vår del hysa vi intet tvifvel, huru omdömet härutinnan bos hvarje rättänkande skall utfalla, då dervid just i betraktande tasas arbetstiden, mödan och den erforderliga skickligheten å ena sidan, samt lefnadskostnaden i hufvudstaden å den andra. Om nu under dessa förbållanden tjenstemän sökt förskaffa sig mera än en befattning, hafva de visserligen varit dertill tvungne, för att, i saknad af egen förmögenhet, bereda sig och sin amilj den nödiga bergning, hvartill inkomterna vid blott ena befattningen omöjligen kunnat förslå. Deruti kan ej vara något klanlervärdt å tjenstemannens sida. Af den omtändighet, att sålunda åtskillige personer iniehafva flere sysslor, vill artikelförfattaren vilare hämta stöd för sitt förslag, att tjenstenännens antal lämpligen borde nedsättas till älften,. Nå väl, är det meningen t. ex. att övea hofrätts ledamöter, nyligen ökade till 23, skulle nedsättas till 12 eller 13 och reviionssekreterarne från 8 till 4, att ledamöterne i kammarkollegium och kammarrätten, nu på stat , borde blifva 3, samt att statsköntorets och kommerskollegii 3 ledamöter lämpligen inkränktes kanske till 1 ledamot, så att hvartlera verket komme att ega 1 president och ledamot? Eller är det protokollssekreterare, otarier, kanslister och andra, hvilka den förelagna indragningen till: halfva antalet åsyf! ar? Artikelförfattarens öfverdrifna yttrande räfver ej vederläggning. Äfven der binder ör indragning af någon befattning vid första åseendet icke synes möta, tillråda vi, att, nan man härom fattar bestämd mening, det vå undersökas, huru tjensten nu skötes, och uru den bör och säkerligen äfven skulle kötas, om innehafvaren, hvilken vi förestä la s8 upptagen. jemväl af andra allmänna bea Re AT