Aftonbladet – 6 augusti 1856, sida 3

nas två olika slags opinioner, hvilka beteckpas met.de:hvarken. väl valda eller rätt noggronila uttrycken konservativ och liberal. Kongervativt är t. ex. i den vtländska politiEen att hafva följande åsicter uti dessa tre punkter: en sönderstyckning. af ryska riket skulle på ett för England skadligt .sätt upp: häfva jemvigten i BEuropa;wmidare,: österrikiska statens-tillvaro är af väsentlig. vigt för Europas oberoende och slutligen, ett anfall af Förenta Staterna på en civiliserad makis besittningar, såsom Kanada och Kuba, skulle vara vidunderligt,; men det är omöjligt att förbindra Förenta Staternas utsträckning öfver alldeles icke, eller svagt, eller af håglösa och obildade stammar bebodda områden, och en sådan utsträckning är icke skadlig för England, emedan den förminskar Förenta Staternas kraft. Motsatsen af allt detta är liberalt. Den ädle lorden i spetsen för regeringen hade förstått -utbreda den föreställningen, att ban i den utländska politiken skulle vara häftigt liberal, men i sjelfva verket vore han i denna liksom i den inre politiken troget konservativ; och då alla de-liberala understödde hohom, så drog. Disraeli häraf följande slutsatser: att något liberalt parti icke mera funnes i parlamentet; att de ledamöter, som blifvit valda efter ett liberalt program, gjort något helt annat än deras valmän afsett; att det egentligen :könservativa: partiet. regerär; att alla liberala lagförslag blott för skens skull blifvit väckta, ech att derföre sessionen blifvit ofruktbar. Palmerston, som sade sig icke kunna förstå hvarföre den värde talaren med tystnad förbigått Fränkrike, svarade på hans tal, att oppositionen varit förnämsta hindret för bifall till de icke .genomdrifna. billerna. Häröfver beklagade han sig likväl icke; ty det motstånd ett lagförslag röner, bevisar icke förslagets inre värde. Motståndet beror till en del på fördomar, fill en del på bristande insigter och till-en del på intresserade motiver. Detta vore en oundviklig . följd af fria statsiprättningar, och lagstiftningen: kunde icke gå så fort i ett land med en offentlig: mening, som i ett sådant som vore godtyckligt styråt. — I anledning af den från Upsala insända artikel angående -en. på hr Albert Bonniers förlag -utkommen berättelse om studenttåget, hvilken lästes i: Aftonbladet i-förrgår, har hr Bonnier begärt rum för nedanstående förklaring. Till Redaktionen af Aftonbladet. Redaktionet har behagat att uti måndagens Aftonblad lemna någon, som kallar sig medlem af Upsala studentkår och deltagare i studentmötet 1856; rum för ett långt uttänjdt angrepp mot mig; hvilket ända igenom är hållet i -ensådan ton och öfverflödarsaf-sådana uttryck; att något svar derpå närapå är oförtjent. Att föra lång diskussion i tidningar mot en anonym, som icke-drager i betänkande. att beskylla en annan: för tillgrepp af andras egendom, långfingrighet m: fl. dylika äreröriga tillvitelser, anser jag mig stå vida öfver. Ett åtal af angreppet inför lagen vore egenteligen det rätta svaret — men äfven detta behöfs icke, då jag, i det sunda förnuftets och hvarje med insigt i ämnet begåfvad persons omdöme, eger en säker borgen att detta Don Quixotiska anfall, af längd och pösighet, som om det gälde de skandinaviska rikenas bestånd och välfärd, skall till hela sin löjlighet återfalla på angriparen. Hvilket är då det rysliga brott, hvarföre jag skall straffas? Jo — en person, om hvilken jag icke känner annåt än godt, erbjuder sig att efter de förhanden va ande materislier redigera en sammanstäld berättelse om det senaste studenttåget, och jag har icke dragit i betänkande att våga förlägga en dylik bok.. Tryckvingen påbörjades så omedelbart strax efter det mötet egt rum, att jag då ännu var okunnig om sär och hvar en s. k. officiel berättelse derom skälle utkomma. Då jag senare genom tidningarne erhöll underrättelse, att den skulle utgifvas i Kristiania, var tryckningen af boken redan för långt hunnen till att böra afbrytas. Och på hvad grund i alla fall göra detta? Duger icke den på mitt förlag utkomne berättelsen, så köpes den icke och den officiella lider då ingen skada. Att ganska många i alla fall vänta, sedan nu Upsala studentkårens direktion vidtagit den i detta fall enda riktiga åtgärd, att fästa sllmänhetens uppmärksamhet på, att en dylik är att förvänta, är ju i alla fall tydligt. — Att närvarande berättelse likväl är gaänska fullständig och hvarken ämnet eller vår livteratur ovärdig (trots åtskilliga tryckfel deruti, tillkomne genom den brådska, hvarmed den blifvit utförd och för hvilka egentligen redaktören, men icke förläggaren är ansvarig) är ett påstående, det jag dock vågar vidhålla och hvilket jag hört delas af många personer med omdöme, som läst arbetet. HäR Att jag emottog anbudet att förlägga denna skrift, var dels för att gå redaktörens önskningar till möes, dels ock kännedomen af att oafsedt det historiska intresse, som mötet otvifvelaktigt eger, det doek är nödvändigt att, om en samling af de dervid hållna tal m. m. skall läsas af allmänheten, denna måste utkomma mycket snart, emedan intresset eljest till en god del torde vara bortdunstadt. Hvilken gärd af rättsinne det är att angripa Slott mig och den på mitt förlag utkomna upplagan, då redan förut en annan alldeles dylik utkommit, hemställer jag .ock till hvarje opartisk person. Ahgriparens påståenden om det lagvidriga af en sådan samling förråder för mycken obekantskap med lagen, för att förtjena något långt svar. Att aftryeka tal, som äro offentligen hållne, versär, som blifvit offentligen vppläste, deklamerade eller afsjungne, strider alldeleg icke mot tryckfrihetsförorådsingen, sådan den hos oss af ålder blifvit tillämpad, hvarpå många i bokform öfver möten, sammänkoroster, festligheter m. m. oanmärkt utgifna berättelser, samt nu senast den nyss nämde, redan förut hos en annån härvarande förläggare utkomne berättelse om stuodentmötet, leninar bevis. Att man deremot rätt ofta här brukat förgripa sig på andras välförvärfvade eganderätt af litterära arbeten, derpå har jag sjelf som förläggare rönt prof, utan att det dock fait mig in, att med sådan småaktighet som angriparens deröfver beskärma mig inför allmänheten. Angriparens beskyllningar om brist på högsinthet, 3srsnnlagenbet, att jag är dålig svensk och likadan skandinav o. s. v. må alla gerna stå för hans räkaing. Ingens anseende skall derutaf lida skada, ätminstone tröstar jag mig med det lugna medvetandet att icke hafva begått något vanhedrande, hvar