Aftonbladet – 6 augusti 1856, sida 3

Gabriella, uppvaktade af några herrar och damer, anländtill klostret, riktade brodern Robert skyndsamt sina steg mot hertiginnan, hvars lysande skönhet öch rika riddrägt genast gjorde henne igenkänd bland den talrika samlingen; men hästigt stännade han, liksom om hans ben vägrat att bära honom längre. Hvad var det för ett märkligt hinder, hvilket -hejdade brodern talaren i hans väg?... Hvad var orsaken till denna häftiga törvirring, söm så hastigt bemäktigade sig honom ?... Men ingen observerade den våldsamma frossa, som skakade den menniskoälskande broderns lemmar; ingen hörde de djupa suckar, hvilka häfde hans bröst, och ingen såg det likbleka ansigte, som hans nedskridna kapuschong lemnade obetäckt. Ja, det var åsynen af herr de Mayenne, det var denne gamle fiendes oväntade närväro, hvilken alstrade munkens häftiga sinnesrörelse och fästade hans stirrande och genomträngande ögon på ei enda punkt. Men äfven hertigen hadevarseblifvit månken, äfven han var ett rof för en våldsam sihnesskakning; och ur stånd att kunna uthär-. da broderns på engång milda. och förskräckliga blick, vände han sig bort liksom för att beundra kapellets sköna arkitektur. H Brodern talaren drog åter sin kapuschongöfverbufvudet.: : Emellertid låg Gabriella på knä, uppsäns dande värmå tacktägelser till: Gud, som för: sonat konungen och hans ovän Äfven Henrik bad med nedböjdt hufvud; omgifven af sina ädlingar, hvilka härmäde hans andakt; och ingenting annat än munkarnes entoniga messande vid altåret störde den djupa och andäktiga tystnad, sem herrskade inom det heliga området,