Aftonbladet – 30 juli 1856, sida 3

vid gatan Doyennå. En half timma senare for Gabriellas tunga vagn genom det ännu sofvande Paris gator. .Stadsportarne voro icke öppnade, och den unga qvinnan fick .ändtligen för första gången :ostördt njuta af det herrliga panorama, hvilket den omätliga, vid denna tidpunkt så pitoreska staden, med sina tusentals kojor och monumenter vårdslöst kastade-om hvarandra; utbredde framför henne. Den svala morgondaggen smekte med sina uppfriskande kyssar den torra jorden, och so: len kastade sitt bländande sken öfver Frankrikes hufvudstad, förgyllande torg, gator. broar, :vattenkonster och kloaker. fn döds: tystnad herrskade öfverallt; hela Paris var försänkt i: sömn, och ingenting förrådde det eljest så bullersamma pariserlifvet, med undantag af en och: annan hund, som, förskräckt för de ridande pagernas: ridspön, blixtsnabbt flydde undan, och några jamande kattor, hvilka från de små träbusenslister ironiskt betraktade-markisinnans ekipage. Några menniskor syntes ej till; endast här och der mötte man en och annan borgaresoldat, hvilken, i sitt blanka harnesk, otåligt gnuggade sina af sömnen nedtyngda ögonlock och girigt rade efter det klockslag, som skulle befria honom från vaktgöringen och gifva honom tillstånd att återvända hem. Snart anlände Gabriella till den af bönder och fullastade kärror inkräktade stadsporten. Med leendet på läpparne passerade hon meltan de tttröttade åsnorna och de fullpackade korgarne, och vid åsynen af denna himmelska. blick, dötta osökta behag och denna ojemförliga skönhet, som ännu i dag omtalas, upprepade det församlade bondfolket enhälligt: Den sköna Gabriella! Markisinnars: vagn hade redan tillryggalagt en lieue, och Paris förskämda luft hade helt och hållet bortjagats af landets friska Vindar,