Aftonbladet – 26 juli 1856, sida 3

unge mannen de första dagarne efter sill samtal med Leonora tyckt sig märka den late Concinos silhouette på ett visst afstånd Bakom sig, när han. gjorde sina små utflykter, men italienaren syntes snart nog hafva afstätt från ett besvär hvilket ingenting inbringade. och mycket kostade; Halta hästar, värk i ryggen och här och der ett fall, detta var de .enda inkomster han haft af dessa promenader, ty Espårance, denna lika skicklige som : oförskräckte och outtröttlige ryttare, hade alltid, så snart han upptäckt Leonoras utskickade, roat sig med att föra honom på de mest obanade vägar och att låta honom hoppa öfver diken, spränga öfver murar och vada öfver bäckar. Inte underligt således: om Concino tröttnat vid så svåra färder. Den unge mannen njöt följaktligen i långa drag af lyckan att vara älskad utan samvetsagg och utan hinder. Men. för att icke uraktlåta..någonting som försigtigheten bjöd, hade han köpt sig ett litet hus i förstaden, dit han låtsade begifva med en hemlighetsfullhet, hvilken det stod hvar och en fritt att öfverraska; och uti hela detaflägsna qvarteret talades ej om annat än de gråa kapporna, de fladdrande banden, de små fötterna och de förtjusande damerna, sem dagligen försvunno inom detta aflägsna eremitages murar. — Ryktet-cirkulärade; -Espårance begärde ingenting bättre. Hvad Gabriella beträffade, så syntes hon föga oroa sig öfver: dessa otroheter; och allt gick förträffligt, eftersom spionerna redan blifvit vilseledda. Vi-säga dock icke att Esperances lycka var fullkomlig. Nej! älskare förbinda sig vanligtvis till oegennytta och sjelfuppoffring utan att betänka det blotta inandningen af kärlekens doft alstrar ärelystnad och girighet. Man begär ingenting, men man önskar, allt och