Aftonbladet – 26 juli 1856, sida 3

för att skipa lag och rätt, läkaren för att bi epringa sjuka, jordbrukaren för att anskaffe födoämnen; och handtverkaren för att tillver. ka kläder och andra förnödesheter. För dett: ändamål bafva menniskorna blifvit utrustade med olika förmögenheter. Under det den ev: -menniskan . besitter skarpsinnighet, eger er annan anlag för mekanisk färdighet, och er tredje har fått sig tilldelad öfvervägand kroppslig styrka. Om nu samhället icke så inrättas, att hvarje dess medlem i möjligaste måtto kommer på den plats, hvartill pereo: nens förmögenheter göra honom lämplig, s måste dess medlemmar utaf en sådan felaktig inrättning väsentligen lida. Man kan vara er duglig jordbrukare utan att derföre ega skarp: sinnighet nog för domarekallet, och man kar vara en skicklig skräddare utan att derföre duga till prest. Det är icke likgiltigt, utar tvärtom af yttersta vigt, att domaren och pre. sten fylla sin plats. Men ingen ann n än er odåga vill blifva domare, om domaren skal: sättas på mager kost, och ingen annan än er stackare vill blifva prest, om han utiinkoms; skall hafva mindre än en handtverkare. Dei bar nu redan kommit derhän, att merändels hvarje duglig ung man väljer sig andra lef. nadsbanor, än den lärda eller embetemanna vägen; och om 15 eller 20 år härefter torde det visa sig, hurudana vetenskapsmän, em: betsmän och konstnärer vårt land eger. Helt annat var förhållandet allenast för omkring 40 år tillbaka, då ett stort antal med snille och kunskap. utrustade män framstodo. hufvudsakligen derföre att regering och folk hade sig angeläget att framdraga och belöna hvar utmärkt personlighet. För flere af den tidens utmärkte män inrättades nya lärostolar, och med hänseende till-den tiden anständiga löner anslogos åt lärde och statens embetsmän. Det var under denna tid Tegnr med sina -sånger tjusade stad och land, det var då Berzelius genom sina upptäckter påminde der bildade verlden om det land, som Linnå tillhört, det var då Franzån besjöng skapelsens högsta skönhet, menniskans anlete, och Atterbom drömde sig lycksalighetens ö. Stora tankar gingo som pulssläg genom nationen, och hvar lumpen personlighet, om än guldbesmidd, måste maka åt sig för -förtjensten. Uti tal och tryck vexlades, hårda strider: om politik. kyrka och litteratur; och på striderna . hörde nationen med undran och glädje. Se nu på våra vetenskapsmän, huru de efter hand gå bort; utan att:andra komma i stället, som kunna fylla deras plats. Se på våra skalder och lärde, hvilken uppmuntran, som kommer dem till del. Böttiger och Malmström, begge medlemmar af svenska akademien, hafva under många år varit lärare vid Upsala universitet emot ringa och otillräcklig lön. Sannolikt blir väl den ene af dem nu Atterboms efterträdare, men den andre : blir: måhända för alltid utan en anständig lön. . För ett par år tillbaka anhöll den flitige och lärda adjunkten i bistorien vid Lunds universitet Abraham Cronholm hos K: M:t i underdånighet, att Cronholm, som då tillbragt omkring 20 år såsom lärare vid nämde universitet, måtte komma i åtnjutande af ett årligt anslag af 1000 rdr bko, mot förbindelse å hans sida att, med efträdande af sin innehafvande lärareplats såsom historiarum adjunkt, uteslutande egna sig it forskningar angående Sverges historia; men 1å hemstäide chefen för ecklesiastikdepartementet Reuterdahl inför konungen i statsrådet, att. det begärda anslaget icke måtte bestämmas till högre än. 780 rdr bko; och hvad nämde departementschef sålunda hemstält, behagade K. M:t, uppå tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter, i nåder. bifalla. Att en stor del af statens embetsmän nu neddragas i fattigdom och elände, derom vittnar den dagliga erfarenheten, och nägra drag deraf hafva nyligen: blifvit tecknade af Agardh hans utgifna statistik, Det är svårt att säga, vem som på detta förhållande velat eller rott sig kunna. skörda någon fördel; men så nycket är visst, att nästan all den i vårt land ågande opposition i tidningspressen, hos reoresentationen och i det allmänna tänkesätet blifvit framkallad af förtryckte embetsnän. Emellertid hafva de på senare åren i ög grad stegrade prisen på lefnadsförnödeneter föranledt, att K. M:t i början af detta ir anbefalt samtlige departementschefer att var för sig till K: M:t inkomma med förlag till nya atöningsstater för de under hvare departement lydande embetsverk. De fleste vf embetsverken hafva nu äfven afgifvit förslag i ämnet; men med undantag af :et utaf tatskontoret afgifna förslag, sakna de öfriga ul princip, och en förunderl-g olikhet visar ig emellan de särskilta förslagen. Den förlelen hafva likväl de fleste-af. förslagen, att le velat borttaga det förkastliga sportelsystenet. Det är allenast hofrätterne, som bibehållit sportelsystemet och derjemte velat införa tt nytt system att låta ett större antal af jenstebefattningarne inom hofrätterne skötas ndast. af extra ordinarie. tjenstemän, emot ägre arfvoden. Det i vårt land nu rådande ystemet med extra ordinarie tjenstemän är edan öfver höfvan utsträckt och mer än i ågot annat land. Att, på sätt för hofrättere blifvit föreslaget, än vidare utsträcka detta ystem derhän, att äfven de ordinarie tjenterne komme att skötas af-allenast extra orinarie tjenstemän, skulle, om det tilläm a es: på våra embetsverk, i grund förstöra dem: edan vid sista riksdagen, då ett dylikt sy tem derstädes framstäldes, väckte detsamme llmänt ogillande. Det är en enkel och na urlig grundsats, att hvarken flere eller färre jenster böra finnas, än hvad som erfordras ör: göromålens gång. Tjensten bör gifva sin onehafvare tillräckligt att sköta och på rö Res