Aftonbladet – 26 juli 1856, sida 3

soc Mitt värf är slutadt!... Nu är det min tur att tänka på Gud ! Och dragande kapuschongen öfver sitt hufvud, afligsnade han sig långsamt, välsignande de knäböjande tjenarne. Slut. på andra afdelningen. TREDJE AFDELNINGEN. I. Ayoubani. Tiden hade skridit framåt. De åtta dagar, som Leonora bestämt för att öfverraska Esperances hemlighet; hade redan förflutit, och flera veckor hade följt efter dem utan att hon ännu lyckats uppsnappa det efterlängtade namnet. ; Espåerance, hvilken kände Henriettes förslag och gissade till Leonoras nyfikenhet, varnoga på sin vakt. Hvad kunna väl dessa begge qvinnor upptäcka ? sade han till sig sjelf. Jag betviflar visst icke deras skicklighet som spioner — nej, långt derifrån — men jag gifver dem ju intet tillfälle att utöfva den. Och Esperance hade rätt, Gick han till hofvet, åtföljdes han vanligtvis af Crillon, jagade han uti de kungliga skogarne, var han antingen i konungens sällskap eller också ensam, och om-Gabriella någon gång besökte jagtens mötesplats eller till häst förföljde dofhjorten, så. var hon alltid ledsagad af. andra damer, och hvem kunde väl smickra sig med att någonsin hafva öfverraskat en handtryckning, en kyss eller ett misstänkt. ord emellan de begge. älskande? Esprance: var lugn och lycklig. : Utom dess gåfvo hans fiender och spionerna intet tecken till lif. Visserligen hade den