Aftonbladet – 26 juli 1856, sida 2

På bofvet nämdes prinsessan redan icke of-, tare än då man frågade hvarandra om hon ännu vore död. Men i afvaktan på detta svar — detta svar som otvifvelaktigt skulle kröna alla hennes förhoppningar och ånyo gifva henne: kraft att underblåsa upprorslågan — återlifvades hon småningom. Nu ändtligen anlände den efterlängtade budbäraren. Anhållen på flera ställen under vä-. gen af den Mayenneska observationskårens spioner och poster, hade han haft en otrolig svårighet att få träffa hertigen sjelf, hvilken. tillika med sin hufvudstyrka uppehöll sig i Picardiets yttersta ända. Ett glädjerop banade sig väg öfver herti-. ginnans läppar när hon varseblef den välkomne kuriren, och resande sig på sin säng, bröt hon, med hjertat klappande af högmod och hämdbegär, det kärkomna brefvet. :Aldrig hade den stolta Katarina af Lothringen varit lyckligare än i detta ögonblihk-..aldrig hade hon högre älskat sin bror än nu... Huru gerna hade hon -ejkysst hvarje bokstaf uti denna skrifvelse; hvilken åter skulle gifva henne mod att begynna en onaturlig strid. Men menniskan spår och Gud rår — se här hvad som hertigen af Mayenne skref: Min syster! Ordspråket säger: hvar och en för sig. här i verlden! Ni har sjelf. hittills alltid följt denna princip; gör så bädanefter ock:å. Edra krafter aftaga dagligen, säger ni; jag är heller icke mera stark. Ni är mycket sjuk, jag anser mig redan för, begrafven. Ni har, hvad de senaste affärerna vidkomma, troligtvis uteslutande tänkt på edra egna intressen; jag börjar. nu äfven att tänka på mina. Jag är trött, jag längtar efter ro och bjuder derföre så mycket som möjligt är till att förskaffa mig hvila utidetta lifvet, i hopp att en gång få njuta af den eviga, Följ mitt