Aftonbladet – 25 juli 1856, sida 3

Utgifvaren. tillägger. följande: sDet borrade hålet gick dock aldrig föllkomligt:; igen; den del, som lemnades öppen för utkommande benskärfvor, fyldes med Tiöneskaf, hvilket tillhölls förmedelst evt temligen bredt, svart sidenbånd, framtill fodradt med skinn, hvarigenom större delen af pannan från ögonbrynen betäcktes och de eldiga ögonens stundom vilda glans än ytterligare förhöjdes mot den svarta paonbindeln. Att detta svåra sår ej var utan allt inflytande på hans sinnelag eller lynne, som, af naturen lifligt och obändigt, visade ryck af den olidligaste häftighet, då hvarken vän eller fiende skonades, är ej osannolikt; åtminstone brukade hans officerare under senare tider om morgnarne fråga adjutanten, huru svarta bandet för dagen vore tillknutit: deraf trodde man sig veta hvad som borde väntas. Särdeles led han och var vid förstämt lynne när östanvind blåste. (Forts.)