Aftonbladet – 25 juli 1856, sida 2

sju anlände bödeln och en ny trupp polissoldater. Nu kom äfven ehevalieren, och åtföljd af Esperanee och Pontis inträdde han i fängelset, Fången hade nyss blifvit nedförd till en af de hedre fängelsesalarne, det dystra dödståget omgaf honom redan, och uti dörren stod den obeveklige gubben, fast besluten att ej försumma någonting för att fullfölja sin hämd. Chevalieren närmade sig honom hastigt, ett synbart missnöje hade lägrat sig på generalens ädla panna, och med sin van iga häftighet fordrade han en förklaring öfver hans så. egna handlingssätt. Guvernören svarade ej, han virade endast ett bref, som han ännu höll i handen. Herr de Crillon läste: Baron du Jardin, den fånge, som ni inatt ämnar låta fly, är er son Urbains mördare.n År det sant ? frågade Crillon och kastade en smabb blick på guvernören och Espåranee, hvilken bleknande genomögnat de få raderna. aJa, han har bekänt, svarade gubben. Nå, då vill jag åtminstone inte mera blanda mig uti affären I mumlade Crillon. Hvilken nedrighet! stammade Esperance, som i den förvända handstilen igenkänt Henriettes. När skall det blifva en gräns för denna afskyvärda qvinnas brott!... Hvilket rättvist slag af försynen!. utbrast Pontis. I Af nåd! låtom oss göra ännu ett försök!...; bad Espårance. Fort till konungen. pDet är för sentv, afbröt guvernören. Konungen kan inte rädda honom, ty 1 så fall skulle jag utkräfva rättvisa sjelf! . Allt är sagdt! inföll Crillon. Kom Espårance, vi hafva ingenting mera att göra här ,Kanske ni, svarade den unge mannen med tårfylda ögon; men Jag kan ieke gå