Aftonbladet – 25 juli 1856, sida 2

Vv 0 NR VR OS EL SR KA nn AE AR I den, sade han en dag till honom, har ers I majestät lärt allt hvad ni vet? Vid Hams I universitet, svarade kejsaren. Somliga påstå, (att det icke var grefve Orlow, utan lord Cla:rendon, som erhöll detta svar. Jag skulle nästan hellre vilja, att det varit den senare. Universitetet i Ham skulle göra bättre verkan !om det stäldes vid sidan af universiteterna i Oxford eller Cambridge. Den andra histotrien rör obestridt den moskovitiske plenipotentiären. Då denne mycket prisade Napoleon III och tillade: Det är en stor man ! sade hr de Villemain : Jag trodde ej, att ni fått så mycket strykx. Jag har emellertid förlikt mig med landsbygden, emedan jag der fått veta dessa båda repliker, hvilka ej synas mg dåliga. 4. H. — Om man skulle tro Sv. Tidningens försäkringar uti den artikel, som vi i går omförmäldo, så vore både regeringen och de konservative öfverhufvud alldeles främmande för alla bearbetningar vid de nu pågå nåe riksdagsmannavalen. Historien om sådana bearbetningar i kongervativ riktning, som berättas af oppositionspressen, äro endast löjliga fabler; och pressen, som berättar dem, liknar dervid en drucken person, som försöker att gå midt efter gatan och se nykter ut. Enligt enannan liknelse, som göres i samma andedrägt, äro de liberale äfven snarast att jemföra med vargar, hvaremot de konservative äro att anse såsom idel oskuldsfulla lamm. Bevisen skola finnas dels uti den af Aftonbladet den 17 Juli ur en landsortstidning upptagna berättelsen om possessionaten Ödmanns val till elektor vid riksdagsmannaval för bondeståndet i Upland och om pågåence bearbetningar för att utestänga honom vid sjelfva riksdagsmannavalet, dels uti Aftonbladets artikel samma dag angående den af bergskollegium kungjorda nya distriktsindelningen för ofrälse bruksegareg riksdagsmannaval till borgareståndet. Hvad göres mer behof? Hvad den förra underrättelsen angår, så må tidningen Upsala, ur hvilken densamma uttryckligen uppgafs vara hämtad, utan att vi dervid iklädde oss någon ansvarighet för dess riktighet, närmare förklara sig deröfver i fall den dertill finner skäl. I afseende åter på våra uppgifter om förhållandet med indelningen af bruksdistrikten, har Svenska Tidningen sjelf funnit sig nödsakad erkänna, att våra anmärkningar mot grunderna för valrätten i många fall äro riktiga, och kan till och med icke neka, att regeringen skulle kunna göra sig nytta af bergskollegii tämligen godtyckliga makt att oömreglera valdistrikten. Men att sådant skett denna gång, bestrides helt och hållet, under förmenande att bergskollegium alldeles icke hyst några andra planer med den åstadkomna revolutionen i distriktindelningen än att få summorna att någorlunda gå ihop. Men om så vore, hvarföre då utan behof afsöndra hela grupper af bruk ifrån de distrikt, som de förut tillhört, för att i stället till samma distrikt lägga andra, som aldrig förut hört dit? Nog hade man kunnat få summorna att gå någorlunda ihop med mindre ändringar, än så. Svenska Tidningen säger sig väl icke vilja klandra regeringen för hennes förmenta passivitet i valstriderna, men deremot beklagar hon sg högligen öfver de konservatives egen liknöjdhet, under det enligt tidningens påstående underrättelser från landsorten skola gifva vid handen, att val-agitatorer från venstra sidan flacka och fara hit och dit, lockande och bedjande den ene, tubbande och hotande den andre, utom det att brefvexlingen i detta ämne ifrån centralbyrån i hufvudstaden säges vara särdeles liflig och frikostig på planer, föreställningar och goda råd.s Dessa underrättelser från landsorten äro för oss rätt intressanta nyheter. Ty, med behörig afräkning af de öfverdrifter, som Svenska Tidningen naturligtvis icke kunnat undgå att inlägga i uttrycken, skulle ändå, om öfverhufvud någon sanning låge deri, denna vittna om en större lifaktighet och sammanhållning hos de liberala, än vi hittills haft oss bekant. Vi äro likväl öfvertygade, att dessa Svenska Tidningens underrättelser om valagitationer i landsorterne äro lika ogrundade, som hennes uppgift om en för detta ändamål i Stockholm organiserad centralbyrå är helt och hållet gripen ur luften. Hurudana de kandidater äro beskaffade, för hvilka den venstra sidan gör sig så mycket b svär att flacka hit och dit, erfar man för öfrigt på ett annat ställe i samma artikel, der det heter: Om personernas egenskaper och duglighet är alls ingen fråga. Om den utvalde saknar allt eget omdöme, hvarken kan tänka, skrifva eller tala, så tages han ändock för god, endast man kan göra sig säker om hans pålitlighet i voteringarneo. Med detta vilkor ser man till och med ädelmodigt genom fingrarne med litet skråsinne, prohibitism och dylika mot egen statsåsigt rakt stridiga fallenheter., Men dessa prof på Svenska Tidningens egen valagitation må för tillfället vara nog. När man närmare ser på Svenska Tidningens prunkande artikel, kunde man verkligen frestas att misstänka, att den mätte vara ett slags bastard, för hvilken tidningen åtagit sig faderskapet, kanske utan att vilja rätt vidkännas barnet. Denna artikel har nemligen gjort sig till b nårförare för ett partin med konungen i spetsen, och hvars uppgift skulle vara att modigt och oförtrutet gripa verket an till åstadkommande af fruktbringande och varaktiga förbättringar.. Men detta skulle ju vara ett reformerande parti och icke ett konservativt, f:r hvilket Svenska Tidningen har åliggande att föra talan. Således ånvo i tsen för ref likasen ånyo i spetsen för reformerna, lika konubgen änyn 1 Spersra fer Tesprmema, lika I RR sju anlände bödeln och en ny trupp polissoldater. ee