Aftonbladet – 24 juli 1856, sida 3

ka er alla möjliga garantier, svarade Espårance. Ni ville vara öfvertygad om fröken dEntragues ankomst, ni är då nu... Ni ville icke afgifva er förklaring förrän ni med säkerhet kunde lita på att återfå friheten... jag fordrar den ej heller förr... Ni behöfver dessutom tid till omflyttning, till gallernas söndersågning och till att skrifva... Vi åvår sida äro heller icke färdiga... Fröken dEntragues har ännu icke blifvit underrättad om mötestimman, och hon har naturligtvis också några förberedelser att vidtaga... Vinta derföre lugnt till klockan tre! Åh, jag skall girigt sluka hvarje minut! utropade la Ramåee. Ni finner mig visst mycket oförnöjd, men förlåt mig!... Ser ni, jag ville gerna undvika annalkandet af en dag, hvilken skulle blifva min sista... Fångvaktaren har sagt mig att min afrättning var bestämd till i morgon bittida klockan åtta, och det är ej många timmar emellan tre och åtta. Klockan åtta skall ni vara längre ifrån döden än någonsin, svarade Espårance med ett leende, som hade kunnat återgifva en död lifvet. Men tiden lider... jag måste skynda... farväll Gud välsigne er! stammade la Ramåe. Kom noga ihåg våra öfverenskommelser ! Ah, de äro inskrifna här, svarade fången och pekade på sin panna, liksom edra välgerningar äro inristade i mitt hjerta.n La Ramåe föll på knä, en tår glänste i bans öga, och han tryckte sina feberheta läppar emot EspÅrances hand. Crillons skyddsling aflägsnade sig skyndsamt, en outsäglig fröjd återspeglade sig på hans ansigte, och han tackade himlen, som skänkt honom den nåden att kunna göra en menniska så lycklig. sa Knapt hade Esperanee gått förrän la Ramde