Aftonbladet – 24 juli 1856, sida 2

Sublimt ! utbrast den arme fången och sammanknäppte andäktigt sina händer. Betänk, min herre, att lemna föräldrar, vänner, rikedom, framtid, ära, allt, för att följa en olycklig fånge som jag ! Ja, det är verkligen mycket vackertp, försäkrade Espårance, och ett leende, hvars föraktliga betydelse la Ramåe ej förstod, krökte hans läppar; men ni hinner alltid längre fram att ådagalägga för fröken dEntragues er beundran och erkänsla; låtom oss derföre nu sysselsätta oss med vigtigare saker La Ramee gjorde en jakande åtbörd. Jag kommer just i detta ögonblick ifrån guvernören, fortfor Esperance, med hvilken herr de Crillon sjelf talat... Hans majestät vill ej bevilja er nåd — ty det kan han ej — men han vill deremot tillsluta ögonen för er flykt, så vida ni heligt lofvar att i utbyte derför gifva honom den förklaring, som jag redan bedt er om. Jag är beredd att uppfylla konungens önskan, svarade la Ramåe. Skall jag skrifva den strax ? Nej, inte ännu... ingenting för ingenting... Det hinner ni utomdess att göra sedan ni flyttat upp i lilla kammaren... Det är sant, ni vet ej af att ni skall byta om fängelse... Jo, ser ni, utanför vindsrummet ligger en terrass med jerngaller, och det är den vägen ni måste fly... här har ni en fil till att såga itu dem med... Ni är smärt, och det kan således just icke blifva er svårt att krypa igenom dem... Här har ni också ett silkesnöre, vid hvilket man skulle kunna hänga hela Chåtelet... Vänta litet tills jag får taga det af mig... Så der jal-.det är hundra fot långt, följaktligen tio fot längre än sjelfva bygnaden .. . fäst säkert fast det när ni glider utför och rulla väl er filthatt om händerna, så att ni ej skär sönder dem.