Aftonbladet – 23 juli 1856, sida 3

mått och steg hennes majestäts regering än kan vid taga, skullecdet varg opassande af migatt uppgifv: dem; men jag tvekar icke attförklara att vi ans målet stort och vigtigt och att vi icke förlora hoppet att uppnå det. i: 1 iP en annan sida har man sagt, att om ockupationen upphörde, :skulle; upplopp, revolutioner och förödelser; blifva följden deraf i de romerska staterna. Det tillkommer icke, . och det skulle varaomöjligt för dem, som betrakta sakerna -på afstånd såsom blotta åskådare, att uttala en åsigt om värdet af dessa gissningar; mensbetraktar man sakernå lur de. allmännagrundsatsernas synpunkt; är det omöjligt att icke finna, dessa förutsägelser bära prägeln af söfverdrift. Det är svårt att tro det: en regering, sådan som påfvens, i:spetsen för hvilken befinner: sig en man, hvars förflutna båna erbjuder oss tillräckliga prof på upplysta åsigter och välvilliga; afsigter,; icke skall -vara i stånd att ordna sina: staters :förvaltning på:ett sätt som; kunde undanrödja de :orsaker till missnöje,:som;ensåmme framkalla politiska skakningar. i Pa I or Jag behöfver icke gå tillbaka till de af stormakternas representanter 1831 gjorda framställningar; jag behöfver blott påminna om 1849: och om :det motu proprio, som han:vid denna tidpunktutfärdade, och jag hyser intet tvifvelsmål att onmn påfven af dem, hvilkas rådslag han: följt, blifvit tillrådd att sätta i verket till och med blott de: inskränkta åtgärder som somförmälas uti detta: motu pröprio; skulle derigenom trygghet ha varit beredd för det allmän na lugnets upprätthållande i de romerska staterna, och de främmande truppernås närvaro hade. icke längre varit nödvändig. Emellertid kan jag endast upprepa, att hennes majestäts regering inser att denna främmande ockupations upphörande, är :en -angeläzeohet af stort europeiskt, intresse, liksom .förhinirandet af hvarje framtida ockupation af Italien geaomrandra staters trupper; det-hon inser att detta är attmål, :som -det är; Frankrikes och Englands: regeringar värdigt att uppnå. : Hvad Neapel angär, bedröfvar det mig attnödgas säga, att de vänskapliga framställningar, som af franska och engelska regeringarne blifvit gjorda till koaungen af Neapel angående hans rikes politiska ställning, icke hittills medfört något lyckligt resultat. Min. ädle vän har uttryckt den;iåsigt, att ehuru -en regering aflägsnar sig från: den allmänna prineipen för en sund politik; -då hon genom sina föreställninsar ivblandar sig i en annan :stats inre angelägenneter, förefinnas dock uti konungariket Neapels belägenhet tillräckliga motiver för en afvikelse,från de allmänna grundsatser, som förbjuda sådan främmande inblandning; soch enligt min åsigt bör det vara. lätt för enhvar, som kastar blicken på Europas karta och fäster tillbörligt: afseende vid; fordna:; förhållanden inom Europa, att angifvå.de motiver på hvilka detta undantag grundar sig. Det är klart, att om administrationens stränghet och orättvisor i konungariket Neapel skulle leda till oroligheter och motståndshandlingar, bvilka vanligen uppenbara sig under dylika omständigheter, och om konungen af Neapel funne sig ur stånd att återvinna sin myndigbet. endast :med egna :trupper,.så. skulle han kalla Österrike till sin hjelp. Men skulle väl då det öfriga Europa förblifva en likgiltig åskådare till denna ytterligare intervention? (Bifall), Och -om Europa icke förblefve likgiltigt, skulle ej detta föranleda vådor! för Europas lugn ? Skulle ej de förvecklingar och de svårigheter, som en sådansakernas ställning kunde framkalla, betänkligt inverka på andra länder i Europa ? ; Innebär ej detta, jag frågar det, ett rättfärdigandesaf Frankrikes och Englands vänliga bemödanden att. förmå konungen af Neapel att förekomma händelser, hvilka skulle bli en källa till allvarsamma förvecklingar för , Europas öfriga stater ? Nå: väl! jag har redan förklarat, att hittills ingen framgång försports af de vänliga framställningar, . som gjorts tillkonungen af Neapel. Denne suverän — eller hans rådgifvare — har troligen med afundsjuka och misstänksamhet betraktat de. råd. ham fått saf England och Frankrike enosamt; men vi förtvifle ej om, att dylika råd, i fall de gifvits honom af andra regeringar, icke skille ha blifvit afhörda med mera förtroende och åstadkommit resultater, dem Frankrikes och Englands icke kunnat vinna. Detta är en af de olyckor, som åstadkommits af det språk man alltför ofta fört för att klandra dessa båda makters förhållande; hvarvid man sått ända derhän att beskylla isynnerhet England för att beskydda revolutioner, underhållå oordningar, ja att värt syfte skulle vara att omstörta alla bestående institutioner. Detta är, säger jag, den olyckliga följden af dessa smädelser, att de verka till förbindrandet af de goda, helsosamma och nyttiga råd, hvilka engelska regeringen tid efter annan trott sig befogad att gifva, att bära de frukter, som annars deraf kunde ha erhållits. Jag förklarar derföre, att jag ej förtviflar derom, att ju icke det onda, som ännu finnes i konungariket Neapel, skulle. kunna medelst intervention af dem, för hvilka konungen af Neapel och hans rådgifvare hysa större förtroende än för Englands och Frankrikes regeringar, kan få en annan utgång än ien vi hittills förmått åstadkomma. Följaktligen förtviflar jag hvarken om Neapel eller om Rom (skratt och applåder). Vi se att tillståndet ir hotande för Europa, men jag vill ingalunda derned säga, att britiska regeringen öfvergifvit allt hopp att kunna åstadkomma någon förbättring i denna styrelse. Min ädle vän skall finna det rätt, att jag fråga om denna styrelse, liksom angående de andra, nskränker mig till att tala om det närvarande och cke följer honom i hans spekulationer öfver framiden. Det är likväl en anmärkning, som jag kan skänka nitt fulla bifall.Den ädle lordea har sagt att kowungen af Sardinien, då han så högsinnadt och otvunset lemnade sitt bistånd åt de allierade i senaste sriget, hade förvärfvat sig en rättighet till Englands och Frankrikes understöd, ifall någon fara, som han ;j sjelf. framkallat, skulle hota honom. Ett sådant ramkallande betraktar jag såsom osannolikt, och jag san i följd deraf utan fruktan säga, att om någon ara någonsin skulle komma att hota honom, så skall let för England och Frankrike vara en af hedern ch rättskänslan föreskrifven plikt att med alla sina ;rafter biträda honom (applåder); och jag vet det ara tillräckligt att man känner att denna af hedern ch rättskänslan föreskrifna plikt förbinder å ena idan Eogland och Frankrike och å den andra Sarlinien, för att Sardinien skall vara skyddadt, -om cke för hvarje hotelse, så åtminstone för hvarje allrarsam fara (hör! hör!). Utan tvifvel skulle det vara klokt att uppmuntra le italienska suveräner, hvilkas länder äro antingen ria, såsom storhertigens af Toskanayeller ännu ockuerade af utlänningar, såsom Parma, och som önska pprätthålla eller återvinna oberoendet för sina terivorier. Det är utan tvifvel en skyldighet för Engand och Frankrike att hjelpa dem uppnå detta mål. Jet är sant; alt vi äro på långt afständ från Italien, pen det är äfvenledes sant, historien bevisar det, tt ingen stor rörelse kan försiggå i Italien utan att en låter känna sig utom halföns gräbsor, och utan tt den indrager andra folk i konflikten. Till följd eraf inser engelska regeringen ganska väl att ItaRe Sänt nt Atard Aodaron AN dne Sinan