Aftonbladet – 23 juli 1856, sida 2

Siberien. Blott en tillfällighet föranledde upptäckt och räddade offret, likväl utan att bofven blef straffad. Denna händelse har Golowin behandlat i sin berättelse IEsclave Frangaise. Den svindlande höjd, hvartill godsherrarnes godtycke steg, och den odrägliga belägenhet, hvari deras slafvar försmäktade, förmådde kejsar Nikolaus att, sedan vågorna lagt sig efter den revolution, som åtföljde hans tronbestigning, åter småningom iupptaga sin företrädares planer. i .Bondeupproren, som inträffat omedelbart före hans tronbestigning år 1825, hade genast efter.densamma -bhfvit : ännu värre; Ryktet hade .nemligen förkunnat, att den nye kejsaren nu ändtligen skulle upphäfva slifegenskapen, och detta eggade, bönderna; men då detta rykte snart återkallades..och intet uppifrån skedde, till. böndernas: fördel; så: blefvo de ännu.:mera:: uppretade. Snart blef regeringen öfverhopad med en flod af böneskrifter om bördornas lättande. Då utkom det kejserliga manifestet af den 18 (30) Maj 1826, hvari kejsar Nikolaus betecknade detta rykte såsom falskligen uppfunnet, och såsom härrörande från menniskor, som ville på ett afskyvärdt sätt vilseleda de enfaldiga bönderna och begagna dem för sina personliga syften,. De ifegne hotades med strängaste straff ifall de icke utan all invändning utgjorde sina dagsverken och afgifter. Men likväl. ansåg kejsaren nödvändigt.att genom en ukas.anbefalla myndigheterna att se till att godsegarne icke omåttligt betungade bönderna och. behandlade dem med alltför stor stränghet. Emellertid fann Nikolaus snart omöjligheten satt .stanna här. I Deilågt aflönade och så mycket -mera mutbara myndigheterna voro föga böjda att hämma :godsherrarnes godtycke. Lagstiftningen sjelf. måste. nödvändigt sjelf blanda: sig. saken; Och-således utkom först i Augusti 1827 en ukas; som var: beräknad på att hämma detta: godtycke och att synnerligen inom trängre gränser inspärra den så rysligt missbrukade rättigheten för godsegarne att låta-deportera sina lifegna till Siberien. Denitia ukas bestänide, att framdeles icke lokalmyndigheternas. bifall .var tillräckligt, utan att -generalguvernörens erfordrades; att dessutom ett bevis skulle biläggas af vederbörande adelsmarskalk, att verkligen. den lifegne tillbörde.den herre; somville: ålägga honom detta straff; att vidare detta straff icke kunde ådömas, om den lifegne var öfver 50.år gammal, och att -slutligen..den. lifegne intet fall fick vara skild från: sim-hustru :eller sina barn i 5 år. : . . : Hårdhet och missbruk försvårades genom denna -ukas, men :omöjliggjördesicke. Emancipationsverket hade; utom i Östersjöprovinserna, hittills icke, gjort något anmärkningsvärdt framsteg.: Af,nära 45millioner lifegna hade tillvår 18307 blott 24.344: blifvit full komligt befriade, ty äfven Kronobönderna voro alltjemt ännu lifegna. både -till.namnet-och i verkligheten. Då beslöt Nikolaus att gifva ett exempel, ty-haninsåg väl; att förr änsadelns bönder I kunde blifva frigifna, måste kronan emanciera sina. Genom. officiel handling blefvo ronobönderna förklarade för fria menniskor. Derigenom-nedsjönk de lifegnas antal, åtminstone till namnet, till 40 procent; ty kronobönderna, utgjorde ungefär två femtedelar af alla lifegna.-Derjemte--fullföljdes-: planen att -geinom oupphörligt förvärfvande af privategendomar öka kronodomänerna och med dem de fria männens antal. I stora Ryssland kom på detta sätt nära hälften af jorden i kronans i ego. Till följd af denna tillväxt af kronoig ds, inrättades genom ukasen af den 8 Jan. ; 1838 en egen minister för riksdomänerna, oberoende af finansministåren,hvarunder dessa i angelägenheter förut lydde. På detta nya I ministårdepartement berodde sedan kronobön) dernas väl och ve. Att kejsaren-städse ville I förbättra deras belägenhet, kan ej förnekas. Men fria menniskor voro och blefvo de likväl mera till namnet än i verkligheten. De hade ärftlig rätt att begagna sin hydda och i sin jord, åtnjöto fördelarne af egendomsrätt, I och syntes sålunda gå en fullkomlig emancij pation till -mötes. Men de fingo icke efter I behag byta om hemvist eller välja ett annat i näringsfång. Dessutom ledo de intrång i sitt i arbete.och sin förmögenhet genom sina många i öfverherrar; under de -lumpnaste förevänninI gar blefvo de icke sällan godtyckligt brandi skattade af regeringens embetsmän och sina I sjelfvalda föreståndare: I Den sjelfstyrelse, som tillkommer bönderna, I yttrar sig hufvudsakligen i valet af deras i embetsmän. De afsända i hvarje krets vid , samma tid, då adelsvalen inträffa, två bisitare-till samvetsdomstolarne; deh ene af dem är tillika medlem af kollegiet för den offentliga välgörenhetens De välja vidare en zemski eller-öfveruppsyningsman öfver -lokalpolisen.--Dessa val ske regelmessigt hvart tredje år i hvarje distrikt eller krets, genom valmän, som utses en för hvarje 500:de huseller jordegare.... Valmannen måste. vara minst 30 är gammal, familjefader och välfrejdad; likaså den valbare. Valen måste för öfrigt bekräftas af provinsens. guvernör. Annorlunda tillgår det med utnämningen af sotskis och dessiatskis eller j uppsyningsmän öfver 100 och ö-ver 10 hus: Dessa väljas omedelbart genom allmän rösträtt; sotskis för 3 år och dessiatskis för hvarje månad. Sådana funktionärer finnas öfverallt der det finneg bondkommuner; blott med den skilnad att de privåta egendomsegarne efter I eget behag utnämna dem bland-sina lifegne. i De: egentliga byvalen -äro dels lokala. eller i särskilta för hvarje by såsom ett helt för sig, dels allmänna för kretsen (häradet). För dem oo Lusarmhällana valmän. I för hvatt IN-:dAa