Aftonbladet – 21 juli 1856, sida 2

mig, men tror ni derföre att man icke tänker å mig?... Ack! Chåtelets murar insläppa ej så lätt en främling; ni kan komma hit, emedan herr de Crillon för er utverkar hös konungen allt hvad ni sjelf vill; det var också derpå som jag räknade, när jag begärde att få träffa er... tro mig, en annan, om denna person äfven varit lika ädelmodig som ni, skulle kanske aldrig ha fått denna tillåtelse... låtom oss derföre ej mera tänka derpå — ni är nu här, ni förlåter mig... Ännu mera, ni skulle kanske vilja bevisa mig en näd, om jag varmt bönfölle er derom ? aJag skulle skatta mig mycket lycklig om jag kunde göra någonting för er; tala derföre.s Ack! hvad ni är god... ja, herr Espeårance, ni skulle kunna bevisa mig en tjenst, så stor att den ögonblickligt skulle förjaga de fasor, hvilka en så här brådstörtad död alltid måste framkalla, och i det stället förvandla mina sista ögonblick till mitt lifs lyckligaste minuter. Vet väl Henriette att jag räddat henne genom att öfverlemna mig ät rättvisan? Vet hon att jag kunde ha låtit döda mig på ett sätt, som alltid skulle ha förskaffat mig en slags ära och hvarigenom jag säkert undgått både fängelse, vanära, tortyr och schavoit, såvida ej tanken på henne återhållit mig? ..., Säg, vet hon allt detta, min herre ? Det skulle jag ej tro, ty endast trenne personer skulle ha kunnat meddela henne denna sak, och ingen af desse tre har sedan dess talat med fröken dEntragues.n Välan, min herre, utropade la Ramee och reste sig, för att fatta Esperances hand, jag vill nu säga er, hvari den tjenst består, som jag anropar er om. — Underrätta Henriette om allt! ... berätta henne hela förhållandet... men ieke då jag redan är död!... utam nu,