Aftonbladet – 21 juli 1856, sida 2

Ben äktade ongololm tidekriften JIeenemist framkastade nyligen det förslag till ordnande af Italiens angelägenheter, att Lömbärdiet och Venedig. . skulle köpas fria från det österrikiska väldet. Tidskriften återk mmer ånyo till detta förslag äfven i nedanstående artikel, som vi hämta ur dess sist ankomna numer såsom förtjent af våra läsares uppmärksamhet. Vi erin:a, att den nämda tidskriften anses hafva ministeriella förtroenden, äfvensom att ett rykte från Paris förmäler, att England och Frankrike skola ännu vara fullkomligt ense i sitt sätt att betrakta de italienska angelägenheterna, och att det just skulle vara denna omständighet, som vållat att det tillämnade kejsaremötet icke kommit till stånd. Den märkeliga artikeln i The Economist är så lydande: Vi ha aldrig upphört att fästa uppmärksamheten på tillståndet i Italien, såsom varande, bland alla länder i Europa, på samma gång det intressantaste och det olyckligaste. Intet land hear rikare hjelpkällor, intet folk större naturgåfvor; — men både hjelpkällor och na turgåfvor äro i lika hög grad försuramade eller missbrukade. Några bland halföstaterna äro styrda af tyranner, några af prester, några af utlänningar; — men med undantag endast af Piemont äro de alla samtliga illa styrda, och alla de styrande äro hatade. De ega ett herrligt klimat och en fruktbar jordmån: — samma klimat och samma jordmån, som förefanns då Etrurien stod såsom ett mönster af en tidig, artistisk civilisation; då Magna Grecia vär en af forntidens folkrikaste och mest blomstrande republiker; då Rom eröfrade Kartbago och kufvade hela Europas fästland; då Florens vår ett andra Athen uti sitt anseende för vapenbragder, statskonst och litteratur; och då Genta, Pisa och Venedig efter hvarandra voro hafvens och verldshandelns beherrskare. Vi ha icke heller någon anledning tro att den italienska folkstammen vanslägtats i nyare tider. Vi kunna ieke säga, att de icke förstå att styra sig sjelfva, då viha Piemont framför oss att vederlägga förtalet. Vi kunna ej beskylla dem för oförmåga att strida, ty vi eripra oss huru utmärkt Reapolitanarne kämpade under Napoleon, och huru utmärkt piemontesarne kämpade på Krim. : Vi kunna icke tadla dem för oförmåga att eröfra sin egen frihet oeh förjaga sina egna tyranner, ty det är uppenbart att de. infödda despoterna uppshållas endast oeh allenast af utländska bajonetter. Deras ställning påkallar i alla hänseen len det varmaste deltagande från hvarje fritt folk och hvarje man med hjerta, och den påkallar all den hjelp, som, med till-. börligt afseende på utsigterna till framgång, på plikterna mot eget land och på den allmänna freden, kan -egras dem. Hvarje post från Italien medförer underrättelser om nya inkräktningar utifrån och nya grymheter inom landet. Regerande hertiginnan af Parma, som fann sig eller fruktade sig vara oförmögen att upprätthålla sin egen dåliga styrelse mot sina förorättade undersäters motstånd, bad i en olycklig stund om österrikisk hjelp. Förtjust öfver inbjudningen, lät wienerhofvet en betydlig truppstyrka intäga i hertigdömet, der österrikarne genast började bete sig såsom hberrskare — bete sig så, som de gjorde i Donaufurstendömena — kortligen så som det är deras vana att göra hvar helst de visa sig. De föraktade bestående lagar, afsatte eller snpubbade upp myndigheterna, fängslade och straffade efter godtycke, till dess re. entinnan slutligen icke längre kunde fördraga deras framfart och lade sig emellan. Hon bemöttes med föro ämpningar och ohörsamhet; och då hon vädjade till kejsaren af Österrike, erhöll hon blott det mest partiska och knapphändiga besked på sina klagomil. Emellertid låta öst rrikarne dagligen nya trupper rycka ic, särdeles glada att ha funnit ett tillfälle att förstärka sn ställning. Hela nordöstra Italien, ända ned till Ancona, är nu i deras händer, — och det synes ta sannolikhet för sig att så skall förblifva. I Neapel är den österrikiska interventionen icke synlig; den utöfvas dock, men hemligt och försigtigt. Nya politiska rättegångar på gå, ledda på ett sätt som sträfvar att i ge menhet öfverbju a till och med dem som blifvit skildrade af hr Gladstone; prester hotas, piskas. och torteras för att förmås att vittna falskt. Kungen — en grym och ombytlig bigott af Ludvig XI:s skola, men utan någon af hans talentereller något af hans klokhet — har råkat i tvist med samt förolämpat och afskedat dessa samma ministrar, hvilka voro hans agenter vid Poerios fällande och vid blodbladet den 15 Maj. Till och med de hade icke funnits nog dåliga eller nog böjliga för att tjena såsom redskap vid hans nya missgerningar. Armen, som länge var ett villigt verktyg för hans missdåd och våldsgerningar, har blifvit till den ; grad misshandlad och förolämpad af: hans polischeZer. och spioner, att den blifvit hans bittraste fiende och mest hotande fara, Spioneri och våld har nått den grad att allt sällskapligt umgänge nästan kan sägas hafva upphört. Om två eller tre; vänner befinnas på ett cafe med utseende af att med alltför lifligt intresse läsa, vore det än någon af de usla regeringsorganernra, föras: de i; fängelse på fyra å fem dagär såsom varning. Ingen får hafva så mycket som tre herrar till middag utan föregående tillstånd från myndigheterna. Om ett förnämt eller elegant fruntimmer ö: skar gifva en bal eller hafva en bjudning, åligger det benne derom underrätta polisen, som skiekar en svärm välklädda spioner att blanda sig med gästerna och, om så faller sig, förråda dem genom mened.eller angifvelse. Missnöjet är