Aftonbladet – 19 juli 1856, sida 2

Riddarhuset sedan år 1844 (5). IV. Under den tid, som förflutit sedan rikets ständer hemförlofvades den 24 Oktober 1848, och till dess de åter till lagtima riksdag sammanträdde den 15 November 1830, hade reaktionen inom Europa med stora Steg banat sig väg. Inflytelsen häraf hade gjort sig gällaride äfven inom vårt kära fädernesland. Men besynnerligt nog tycktes man här just afbida riksdagen, för att så till sägandes öppet afkasta slöjan. Under mellantiden hade det nya kabinettet förhållit sig tämligen overksamt; ty med undantag för några mera välmenta än lyckade försök till ett slags reorganisation medelst indragningar och besparingar inom ett par embetsverk (postverket och krigskollegium) samt anbefald verkställighet genom finansdepartementet af åtskilliga utaf rikets ständer beslutade sekundära åtgärder, ledande till förenkling i redogörelseverket och uppbördsväsendet, jemte sanktionen å rikets ständers beslut om lagmans-, kämnersoch bergstingsrätternas afskaffande samt slutligen om upphörande af det absurda förbudet mot införsel af raffineradt socker, tycktes sjelfva tanken på reformer vara öfvergifven. Det liberala elementet inom konseljen ansågs likväl hafva vunnit ett slags förstärkning genom inkallandet af grefve Carl de Geers måg f. d. premierlöjtnanten grefve Balzar von Platen såsom sjöminister efter statsrådet Ehrenstams död (1849), ett val, som gillades af opinionen, företrädesvis med kännedom om grefvens åsigter rörande Sverges sjöförsvar, men som i öfrigt visade sig betyda ingenting, då den nye ministern nästan uteslutande egnade sig åt angelägenheterna inom sitt departement, dervid biträdd af en utaf honom sjelf både vald och aflönad skicklig f.d. sjöofficer; hvaremot hr grefven föga syntes intressera sig för, utan snarare förhålla sig alldeles passivt i afseende på de öfriga regeringsärendena, eller den vigtigare allmänna politiken och sjelfva regeringssystemet. Detta senare antog också allt mer och mer allenastyrandets karakter, hvarifrån, så vidt vi erinra oss, icke mer än ett undantag under denna tid torde kunna anföras, nemligen det skedda ombytet af chef för postverket, genom friherre H. Hamiltons på begäran erhållna afsked och f. d. statsrådet friherre Staöl v. Holsteins utnämning till generalpostdirektör. Ännu återstod likväl ett band mellan regeringen och det liberala partiet, gom måste helt och hållet slitas för att göra reaktionen fullständig. Det var det från förra fiksdagen hvilande representationsförslaget. Framställningen deraf hade dock skett med allt för mycken eclat, att man utan alla ceremonier kunde taga sitt ord tilbaka. Den tidning, som af en fraktion bland de liberala, hvilken varmt intresserade sig för frågan, organiserådes i ändamål att hålla diskussionen öppen och förbereda förslagets antagande, uppgafs således såsom åtnjutande ett slags beskydd af regeringen, hvilken också under tiden bebandlades mer skonsamt än som vederbort, i förhoppning om at: man derigenom skulle kunna komma närmare detföresatta målet. Anstälter vidtogos ock för infordrande af s. k. statistiska upplysningar, hvilka voro ämnade att visa resultaterna af de blifvande vallängderna eter den i det hvilande förslaget antagna samfälta valprincipen. Dessa vallängder trycktes, och af förslagets Bestämmelser och grunder utarbetades och trycktes jemväl på regeringens bekostnad en populär framställning. hvilken skulie af landshöfdingarne inom kommunerne () Se Aftonbladet n:o 121, 144 och 156.