Aftonbladet – 19 juli 1856, sida 2

serliga prokuratorn tyckte dela mir nyss framstälda mening. Frågan var om ett ersättningsanspråk på räntor emot credit mobilier, af en spekulant af föga anseende, men som spekulerat grund af ordit mobiliers tillkännagifvanden, att den skulle omedelbart utbetala en dividend på -200 emot obligationer, ämnade att öka bolagets Kapital. I anledning af dessa tillkännagifvanden hade ifrågavarande spekulant, i likhet med så många andra, naturligtvis lupit efter credit mobiliers aktier, hvilka ifrån det redan mycket höga priset af 1200 hade stigit till 1600. Nu inträffade det, att credit mobilier icke höll hvad den lofvåt. Jag vill ej här ingå i detaljer, utan blott säga, att spekulantens sak försvarades af en talare, hvars namn man blott behöfver uttala, hr Berryer nemligen, för hvilken en sådan sak var en lycka, och den vältalige sakföraren har ej sparat på färgör i sin tafla öfver credit mobilisr. Den är det största spelhus, som någonsin funnits i verlden! Definitionen är något bjert, men den rättfärgas af handlingarne ända till ögonskenlighet. Den styrkes af sjefva de orimligt höga dividender, som utbetalts af crdit mobilier, och den legitimistiske advokaten har ej försummat att framhålla allt detta, äfvensom den bankrutt på 20 millioner, som en af förvaltarne nyligen gjort, och hvilken andra bland inrättningens stordignitärer för allmänhetens ögon sökt öfverskyla derigenom att de sinsemellan betäckt densamma, den ene med 2 till 3 millioner, en annan ända till 435 o.s.v. Myndigheterna ha ej underlåtit att på en gång tillrättavisa båda parterna, genom att förmana den ene, hr B-rryers klient, att ej tala för mycket om sitt fordna lif, den andra åter, credit mobilier, att något litet inskränka sina framtidsplaner. Spelare på tusen francs emot spe are på millioner; sådan var denna rättegång! Det var ej något vackert skådespel hvarken åt ena hållet eller åt det andia. Men sådant inträffar tämligen ofta vid våra donastolar. 4. H.