Aftonbladet – 17 juli 1856, sida 2

ningen att föredrägaö, och med hvarje år kar att motse en förlängd väntningstid! Den förI lust, som härigenom vållas enskilta personer, l uppgår tillmånga gånger det belopp, som i embetsverkets utvidgning skulle erfordra. i Det af författaren anförda bevis å tjenstemännens jemförligtvis större antal i Sverge län i Norge är sådant, att det -måste väcka I häpnad -hosen ;tärikande läsare. Redan inj fallet, att Härvid räkna sidorha i :statskaleni dern och derefter döma, är så egendomligt, att i undertecknad skulle vilja kalla detsamma för ; oerhördt, så framt icke sarinia arguväent redan för ett antal-år tillbaka; under Aftonbladets första redaktörs tid, varit begagnadt och ; redan. då väckt undertecknads löje. Genom j detta beräkningssätt blifva alla -ledamöter af I vetenskapsakademien, patriotiska sällskapet; m. m., alla direktioner, höfstaten, främmaånde makters härvarande sändebud, -alla inoch utländska kommendörer och riddare af :svenska ordnar m. fl. förvandlade till sveriska embetsmän. — Detta argument torde således ej behöfva vidare vederläggning. Det af författaren omtålade storatillopp till tjenstemannabanan -kan, der det ännu eger rum, alldeles icke tillskrifvas utsigten till stora förmåner på-denna bana. Ända till de senaste åren, då en ökad industri öppnat nya banor, har statens tjenst varit det enda sätt, hvarpå ynglingen, hvilken begagnat de all: männa undervisningsanstalterna, kunnat itillgodogöra sig den vunna kunskapen. Undervisningen har äfven omfattat sådana ämnen, som varit af föga nytta i det praktiska lifvet. Den, som nedskrifver detta, skulle redan för många år tillbaka hafva öfvergifvit tjenstemannabanan, derest den uppfostran han fått gjort honom duglig till någon annan väg; och enahanda är otvifvelaktigt förhållandet medde fleste, hvilka, genom beskaffenheten af den uppfostran de fått, nolentes volentes blifvit drifna in på tjenstemannabanan. Men detta ofta åberopade tillopp finnes ej mer. Antalet extra ordinarier i embetsverken har: ansepligtförminskats,. och..med undantäg af kanslidepartementerne, börja redan i de festa verk svårigheter möta att finna substituter för de ordinarie tjenstemän, hvilka nödsakas begära permission, Sannolikt skall man, redan några år härefter, nödgas förordna oexaminerade: personer: att förrätta. de tjenster, -hvilka ännu för några år sedan utgjorde enda räddningsplankan för mången extra ordinarie tjensteman, hvilken genoms lå till 15 års lönlös tjenstgöring blifvit bragt nära förtviflan. En Nemesis kommer då att drabba samhället för det sätt, hvarpå det behandlat sina tjenstemän. Personer med bildning, kunskaper och kraft skola allmänt kasta. sig. på de andra, mera tacksamma banorna; och: statens embeten komma hufvudsakligen att beklädas af dem, hvilka, i brist af dessa egenskaper, måste nöja sig med den sämre lotten. Sedan bildningen och dugligheten sålunda fått vana att betrakta embetsmånnabanan såsom en nödfallsväg, skola icke fördubblade löner kutma locka dem tillbaka på densamma. Den heder och omutlighet, som i närvarande tid, i motsats mot förhållandet för ett halft sekel tillbaka, tillerkännes svenska embetskåren, skall man återfinna dem hos embetsmän, rekryterade på nyssbeskrifne sätt? — Det är ej troligt, och undertecknad motser med vemod den tid, då man blott med. blygsel skall kunna kalla sig tjensteman. z Otvifvelaktigt blifva således, några år härefter, konung och ständer, utan något tjenstemännens åtgörande, tvungne att förbättra dessa senares ställning. Men många af den nuvarande uppsättningen skola dä vara ohjelpligt störtade i ekonomiskt betryck. En stor del af de nuvarande yngre tjenstemännen hafva redan varit underkastade, en svår pröfning derutinnan att, genom embetsverkens försiggångna omreglering, en mängd tjenster blilvit indragne och deras extraordinarie tid sålunda förlängts med 5 å 6 år. När de slutligen -erhälia tjenster, hvilka hetas vara förbättrade genom tiliäggande af. de indragnes löner, befinnes denna förbättring icke ens svarahde mot penningevärdets fall och lefnadskostnadens stegring sedan den tiden lönerna voro mindre; och någon ersätining för den förlängda väntningstiden eller för det genom omörganisationen förökade arbetet är alls icke att påräkna. Men ändock tages denna blott nominella förhöjning till förevändning att beröfva tjeustemännen mången förmån, synnerligast möjligheten att, genom 2:ne tjensters förenande. komma i tillfälle att underhålla familj; — ett tillfälle, som-staten, genom de små löner den består, förnekar nästan alla sina tjenare, så framt de ej hafva egen förmögenbet att dermed fylla bristen. De kommissioner och. enskilta uppdrag, som för en och annan tjensteman ugera ett bidrag till hans lifsuppehälle, kunna ej räcka till åt många. För tjenstemannakårens anseende och för bibehållandet! af den anda af se ibarhet, sora derstädes ännu! för pärvarande fiunes, vore det till och med önskligt, at; denna biinkomst ej behöfde så mycket anlitas som nu är fallet; — :Undertecknad vilj ej jnlåta sigt pröfning, I hvad mån alla dessa olyckliga förhållanden bidraga att öka det olyckliga konkubinatet inom hufvudsaden. och all dermed följande ekovomisk och moralisk ruin. i Inom da militira tjenstemannakårerne har verkan af det minskade tjlioppet framträdt starkast. De förut vid alla officerskörer talrika surnumerärerne hafva försvunnit, och i stället stå löndt vakania vid de fl sta regementen. Hälften af. bataljonsläkaretjensterna äro besatte med personer, som ej u-:dergått de för kompete 8 erforderliga examina. In