Aftonbladet – 17 juli 1856, sida 2

tecken till lif, förr än de uppnått den utsatta mötesplatsen. Z t På ett värdshus i Olizi funno de den person, åt hvilken Crillon lemnat det för Henriette. bestämda brefvet. Det var brodern Robert, som, för att fördrifva de långa väntvingstimmarne, satt sig vid ett af första våningens fönster, hvarifrån han betraktade det alltid rörliga skådespelet af en småstadsmarknad, La Ramee syntes ej blifva förvånad vid åsynen af munken. Han förstod desse mäns hemliga förbund, han kände att hans öde krossades mot en oundviklig klippa; och resignerad som de fanatiske araberne, ådagalade han numera hvarken bitterhet eller misstroende. Tack vare ert råd, min bror,, sade Crillon till genovefainermunken, hafva vi lyckats i vårt förehafvande; hertiginnan de Monpensier är för alltid besegrad; hädanefter återstår henne ej mera någonting ! La Ramee utstötte en suck, medan .chevalieren berättade genovefainerbrodren hans fall och allt uppoffrande kärlek still Henriette. Munken tog generalen något afsides. Akta er, att förlora honom under vägenpr, sade han, pty ehuru hemlig vi än hållit. vår expedition, är det nog ändå möjligt att heriginnan tagit reda på den, och ett bakhåll är en småsak för denna dam, hvilken, det är ag öfvertygad om, för att undvika älla slags vekännelser och upptäckter från fång:ns sida, ljerft skulle kunna våga de äfventyrligaste nått och steg. Tror ni er ha blifvit förföljd vå er färd från Rheims? Det skulle sjag icke tro; vi hafva ridit så ort.n Emellertid hade den etålige la Ramse sagt ill Esperanse;